Det här är en artikel som är skriven till svar på Haggajs inlägg. Om du vill ha sista ordet Haggaj så är du välkommen eftersom jag tyvärr inte har tid att ge mig in i en debatt. Istället satsar jag på ett försöka vara så allomfattande som möjligt i det här inlägget. Jag spenderar alldeles för mycket tid på Internet. 
Haggajs inlägg är att finna här: Allt som hör till Guds plan
Den här artikeln/inlägget är indelad i fyra sektioner:
1) Argumentum ex silentio och Apostlagärningarnas kristologi
2) Jesus som Herren
3) Innebörden av begreppet Guds Son
4) Slutsats
1. Argumentum ex silentio/argument från tystnaden
Osäker på varför vi förväntas begränsa oss till Apostlagärningarna? Varför inte inkludera breven som skrevs vid den här tiden som också speglar samma period? Här finner vi flera väsentliga saker som inte tas upp i Apostlagärningarna, sådant som inte leder till kontroverser eller möter motstånd i Apostlagärningarna, skall dessa då inte räknas? Syftet med det Lukas skrev var inte att ge en genomgående bild om vad som predikades i kyrkan och de teologiska strider som uppstod, utan syftet var att berätta om hur evangelium spreds från Jerusalem till världens ände (dvs. Rom).
Är det inte lite väl naivt att påstå att en judisk sekt, i en synkronistiskt kontext, som hävdade att deras Herre var Gud kommen i köttet, skulle kunna utgöra grunden till ett inbördeskrig? Mjae…
Men visst, om det är väsentligt att finna diskussioner om Yeshuas gudom, låt oss då vara konsekventa. Varken jag eller Haggaj skulle säkerligen förneka korsets centrala plats i evangelium. Korset var en stötesten för judarna, inte bara tanken på en korsfäst Messias, men också tanken att syndernas förlåtelse kom genom den ställföreträdande döden av korsets Messias. Korset ledde troligen till oerhört stora kontroverser (vilket 1 Kor 1:18-31 vittnar om) men var är dessa stora stridigheter i Apostlagärningarna? Var finner vi försvarstalen som försvarar ett koncept om en korsfäst Messias? Och var i Apostlagärningarna finner vi undervisning om att syndernas förlåtelse kommer genom korset? Var finner vi undervisning om att Yeshua har försonat världen med sig själv genom sin död? Konceptet om syndernas förlåtelse är att finnas i Apostlagärningarna, men inte tanken om försoning genom Yeshuas ställföreträdande död på korset. Det närmste vi kan komma är en endaste vers, Apg 20:28. Men inget i den här versen talar om att Yeshua dog för oss och för våra synder på korset, utan helt enkelt att Gud genom sitt eget blod har köpt församlingen. Kan vi då dra slutsaten om att detta förmodligen inte var viktigt? Om en vers räcker för att etablera ett koncept, så borde en vers som Apg 2:21 räcka för att vittna om Jesu gudom (se nedan). Vi måste vara konsekventa när vi ser på texten. Om något skulle ha orsakat stora kontroverser, så vore det apostlarnas lära om att Yeshua var kyrios och inte Caesar. Men ingen stora konflikter över detta ämne finner vi i Apostlagärningarna. Därför undrar jag hur fruktsamt det är att försöka bygga sin teologi beroende på om ett ämne uppfattades som kontroversiellt i Lukas historieskrivning eller ej. Blir inget mer ett klassisk ”tystnadens argument”, ett vanligt argumentationsfel. Det är precis sådana här argument som förs fram av dem som hävdar att Yeshua inte är en historisk person eller skeptiker: ”Om Jesus nu gjorde allt som det sägs i evangelierna så borde vi ha mer [läs: åtminstone en] nutida källa som talar om honom?”.
I Apg 9:20 står det att Paulus predikade i synagogerna om att Yeshua var Guds Son. I Johannes evangeliet skapar den titeln en massa stridigheter bland judarna, men inget sådant tycks äga rum när Paulus för detta ämne på tal. Var är debatterna och de känsloladdade kontroverserna? Säkerligen ägde de rum, men Lukas har inte valt att skriva om detta då det är inte hans syfte. Det må bara vara jag men när jag läser Haggajs får han det som låta som om hela världen var stormförtjust i de kristna och deras läror. Vill vi ha prat om stridsfrågor så behöver vi bara gå till Koloserbrevet där Paulus tvingas bemöta dem som vill göra Yeshua till en sorts demi-gud, en av de gudomliga aeonerna. Paulus hävdade starkt att Yeshua inte var en aeon, utan att hela pleroman, hela Guds fullhet bor i honom i kroppslig gestalt.
Kristologi i Apostlagärningarna:
Så vad är det för kristologi vi finner i Apostlagärningarna? Vad är det för en frälsare som presenteras i de tidiga predikningarna? Sannerligen framställs Yeshua som en människa, en människa som i kraft av Guds Ande gjorde stora verk. Men är det allt som sägs om vår Herre?
Här är ett urval av några av de titlar Yeshua får i Apostlagärningarna: Den Helige och Rättfärdige (3:14), allas Herre (10:34), Domare över levande och döda (10:42), Hövding och Frälsare (5:31), och Livets Furste (3:15).
Det huvudsakliga syftet med predikningarna tycks till stor del i vara att presentera Yeshua som Messias. Men vad innebär det? Skriften säger att Messias skulle vara ‘el gibbor, mäktig Gud, JHVH vår rättfärdighet (Jer 23:6), det var JHVH som skulle vara den som blev genomborrad (Sak 12:10), det var JHVH som skulle vara Herden (Hes 34:11,15,17), samtidigt skulle det vara hans tjänare David (Hes 34:23).
Men utöver allt det som sägs om Yeshua finns det en hel del saker som inte sägs, saker som är förutsätts av författaren och hans läsare. På samma sätt behöver Paulus aldrig förklara begrepp som kyrios eller Abba för sina läsare, eftersom de redan delar en för-förståelse för begreppen(Jfr 1 Kor 16:22). En hel del om vem Yeshua är förutsätts genom Apostlagärningarna. Nu talar jag inte bara om jungfrufödelsen, utan också ett sådant faktumet att Apostlarna kan be till Herren Yeshua (Apg 1:14, Apg 7:59-60) utan någon som helst förklaring till varför detta är godtagbart. Detta tycks tyda på en underförstådd hög kristologi hos Lukas. Bara en sådan sak att Guds Ande är densamma som Yeshuas Ande (Apg 16:7) visar på en hög kristologi som aldrig är explicit förklarad av författaren.
Den som tror att vi kan få en komplett bild om vem Yeshua är bara genom att läsa Apostlagärningarna, måste vara helt ute och cykla. Men för att hålla oss till de ord som tillskrivs Yeshua i Apostlagärningarna -låt oss se närmre på två av dem – Herren och Guds Son.
2. Jesus som Herren:
Detta är det ord som Gud sände till Israels folk, när han förkunnade frid genom Jesus Kristus, han som är allas Herre. (Apg 10:34)
Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.” (Apg 2:36)
I Apg 2:36 identifierar Petrus Yeshua med den Herre som han talade om i v. 21:
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
v. 21 är som bekant ett citat från Joel 2:32, där ”Herren” (grk: kyrios) är det ord som används för tetragrammaton JHVH/YHWH. Petrus, precis som Paulus gör i Romarbrevet 10:9-13, tillskriver den här titeln (som bör den fulla innebörden av JHVH) till Yeshua. Och inte nog med det, i Romarbrevet vittnar Paulus om att frälsningen är beroende på en bekännelse om Yeshua som denne Herre. Inte att Yeshua är och fungerar som Herrens representant/agent, utan att Yeshua faktiskt är denne Herre. Men jag skall inte gå in för djupt på det här området eftersom jag redan har skrivit om detta tidigare: ”Romarbrevet 10:9-13 – Tron på Jesus som Gud är nödvändig för frälsning”
Att Yeshua är Herren i Joel 2:32 framgår tydligt även i Apostlagärningarna. I 2:21 ger Petrus löftet om att alla som åkallar Herrens namn skall bli räddade och genom Apostlagärningarna plockas detta tema upp, att Yeshua, den som Gud har gjort till Herre och Messias, är den som vi måste åkalla för frälsning:
Och nu är han [Shaul] här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt [Yeshuas] namn (Apg 9:14)
Alla som hörde honom häpnade och sade: ”Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar detta namn? (Apg 9:21)
Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn (Apg 22:16)
I 2:21 är det JHVHs namn vi skall åkalla för frälsning och i 4:12 ser vi att det är endast genom Yeshuas namn frälsningen kan vinnas.
Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (4:12)
Genom hela Apostlagärningarna ligger en stark betoning på Herren Yeshuas namn och jag personligen skulle hävda att det är genom detta namn Gud väljer att göra sig känd i det Nya Förbundet. Men det är inget jag tänker vara dogmatisk över 
Tillsammans med verserna i Romarbrevet 10:9-13 och 1 Korintherbrevet 1:2 så ser vi klart och tydligt att Yeshua är Herren från Joel 2:32, JHVH. Men Yeshua är inte bara den eskatologiska uppfyllelsen av löftet i Joel 2:32 utan även densamme JHVH som skapat allt (Heb 1:10-12). Men som sagt, se mitt tidigare inlägg om Romarbrevet 10:9-13 för en mer ingående kommentar (bland annatinvändningen att Yeshua ”blev gjord till Herre” i Apg 2:36.).
3. Innebörden av begreppet Guds Son:
och han [Shaul] började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. (Apg 9:20)
I Apg 9:20 ser vi att aposteln Shaul (precis som de andra apostlarna förmodar jag) predikade att Yeshua som Guds Son. Vad innebär titeln ”Guds son”? Vad jag hoppas visa är att utifrån vad vi ser i Skriften så är inte ”Guds son” endast en messiansk titel, utan dess innebörd är mycket mer komplex än så. Då Apostlagärningarna inte ger oss någon vidare utförlig bakgrund utöver en hänvisning till Psalm 2:7 (som appliceras om Yeshuas uppståndelse då han blev insatt som Guds Son i kraft) så tar jag mig friheten att använda mig av resten av Skriften, vilket också är nödvändigt för att göra Guds Ord rättvisa.
Den messianska Sonen:
Du är min Son, jag har i dag fött dig (Ps 2:7)
Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son (2 Sam 7)
Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn. (Joh 20:31)
Både titlarna Herre och Guds son har ytterst sin rot i tanken om den framtida kungen från Davids ätt (Gordon D. Fee, Pauline Christology, s. 530). På flera ställen i Skriften fungerar titeln ”Guds Son” nästan utbytbart med ”Messias” och syftar till Messias roll som härskande konung. Titeln Guds Son bär därför väldigt starka Messianska implikationer.
Anledningen att Psalm 2:7 gång på gång appliceras om Messias vid hans uppståndelse är för att det är först då som han träder in i sin roll som Guds Son i kraft. Med detta menar jag dock inte att Yeshua inte alltid har varit Guds evige Son (mer om detta senare). Psalm 2 var troligen en tronbestignings-psalm, och i och med uppståndelsen har Yeshua intagit sin plats på tronen och därmed blivit krönt som Guds Son, i enlighet med löftet till David i 2 Sam 7.
Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” (Luk 1:30-33)
Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. (2 Sam 7:12-14)
Då sade översteprästen till honom: ”Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.” Jesus sade till honom: ”Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. Vad anser ni?” De svarade: ”Han är skyldig till döden.” (Matt 26:63-68)
Men Nya Testamentets författare ger en djupare innebörd till både titeln Herre och Guds Son. I Skriften identifieras Yeshua som den andre ”kyrios” (Heb: ‘adoni) från Septuagintans Psalm 110 (LXX: 109), men Nya Testamentets författare tillskriver en djupare mening till ”kyrios”, genom att likställa ”kyrios” med den fulla innebörden av tetragrammaton (t.ex Joel 2:32, Psalm 102:13a; 27). Liknande sker med titeln Guds son, låt oss därför se på de andra aspekterna av begreppet så att vi inte förringar dess fulla innebörd.
Relationen Fader och Son:
Begreppet Son går inte att begränsa till betydelsen Kung eller Messias. Det är ett ord som ger uttryck för den relation som finns mellan Fadern och Yeshua, något som det intima Abba-ropet vittnar om. Eftersom vi har fått Yeshuas (Guds) egen Ande får vi också ta del i detta barnaskap, och precis som Yeshua får vi ropa ut ”Abba! Fader!”. Vi är inte söner såsom Yeshua är Faderns unike Son, nej, vi är söner genom adoption, något som Anden vittnar om. Denna intima relation mellan Fader och Son är så tydlig i Yeshuas egna ord och visar att konceptet rör sig långt bortom en simpel titel rotad i judisk messianism.
Jag och Fadern, vi är ett. (Joh 10:30)
I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (Luk 10:21-22)
Den titeln Yeshua blir tillskriven skiljer sig från titeln ”Guds son/Guds söner” som änglarna sägs vara i GT. Yeshuas titel som Guds Son är unik. Skriften säger ju:
Sonen är så mycket större än änglarna som det namn [dvs. Son] han har ärvt är förmer än deras. Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son? Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom. (Heb 1:4-6) Förövrigt, v. 6 är en Gammal testamentlig JHVH-text som appliceras om Yeshua.
Guds evige Son:
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: ”Abba! Fader!” (Gal 4:4,)
In language that seems deliberately chosen to tie together the work of Christ and the Spirit, Paul says that ”God exapesteilen [sent forth] his Son. (…) First, although the verb exapostello on its own does not necessarily imply the sending forth of a preexistent being, here it is not on its own, since Paul begins his next sentence by saying exactly the same thing about God’s ”sending forth the Spirit of his Son.” (…) It is in this double sending, where in the second instance God’s sending forth of the Spirit of his Son can only refer to the preexistence of the Spirit of God now understood equally as the Spirit of his Son, that makes certain that in the first instance Paul is also speaking presuppositionally about Christ’s preexistence. (Fee s. 509)
Med andra ord, för att parafrasera F.F Bruce: om Anden var Guds Ande innan den sändes, var Yeshua Guds Son innan han sändes.
För övrigt, om Paulus inte trodde att Yeshua existerade före sin födelse, så vore frasen ”född av en kvinna” en aning överflödig om den vore mer eller mindre synonym i betydelse med ”sände Gud sin Son”.
Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. (Rom 8:3)
Den här versen, precis som föregående, förutsätter en tidigare existens av Yeshua som Guds Son. Gud är den som ”sänder sin Son” i en människas likhet. Själva språket förutsätter att Yeshua inte tidigare existerat i kött. Den som sändes var ”Guds egen Son”, vilket visar på en relation redan innan Yeshua antog kött och blev lik en av oss. För att återigen citera Dr Gordon D. Fee:
”What catches the eye in this instance is the unique phrase ”his own Son (ton eaytoy yion), with ”his own” in the emphatic position. This is hardl the language of ”adoption”, and it assumes the unqiue relationship with the Father that is the prerogative only of the Son, while at the same time it anticipates the allusion to Abraham and Isaac in 8:32 (cf. Gen 22:16).” (Fee s.510)
Paulus använder liknande språk om Yeshua på andra ställen, men då dessa passager inte explicit talar om Yeshua som Guds Son så hänvisar jag endast till dem: 1 Tim 1:15, 2:5 och 3:16.
Jfr även Romarbrevet 8:3 med språket i Fil 2:6-11
Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Han som (Grk: hos) är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före allting, och allt består genom honom (Kol 1:13-17)
I den här texten identifieras den vilken allting skapades genom, som Guds ”älskade Son” (”hos” i v. 15 syftar tillbaka på ”sin älskade Son” i v. 13). Det är inte genom en opersonlig plan som allting skapades genom, inte heller ”skapar” Gud endast genom att se Yeshua som slutmålet för allt. Nej, det är Guds egen Son som allting skapas genom. 1 Kor 8:6 vittnar också om att det är Sonen som är instrumentet för Guds skapande (Titeln Fader, förutsätter titeln Son om Yeshua). I Heb 1:10-12 identifieras Sonen (objektet sedan v. 8 ) som JHVH (Heb 1:10-12), han som enligt Skriften ensam har skapat allting (Jes 44:24). Vidare är Kol 1:13-15 en viktig text angående om att Sonen binds samman med idéen om att Yeshua är Faderns avbild. Men mer om det senare.
Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till. (Joh 17:5)
Titeln ”Fader” om Gud syftar först och främst till tanken om att han är Yeshuas Gud och Fader (och alltså inte på det generella sättet som det används i GT, dvs. skaparen, han som är ursprunget till något). Så när Yeshua tilltalar Gud som Fader så vittnar han om den speciella relation han har till Gud som Guds Son. Detta blir som mest uppenbart i Joh 5:18, där slutsatsen av att Yeshua kallat Gud för ”Min Fader”, blir att han utger sig för att vara Guds Son. Med detta i åtanke kan vi även se i Joh 17:5 att det är Sonen som har varit tillsammans med Fadern i en personlig relation innan världen blev till.
Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla. (1 Kor 15:24-28)
Efter det att Sonen har regerat, till dess att alla hans fiender har blivit lagda under hans fötter, så underordnar sig Sonen Fadern och lämnar över sitt riket till honom, men trots detta så förblir Yeshua Guds Son (!). Han lämnar sin roll som den messianska Sonen, som konungen Messias, och återgår till sin existens som Guds evige Son. Vad verserna ovan visar är att titeln Son är inte begränsat till Yeshuas roll som Messias/konung/härskare på Davids tron, utan även är något som berör hans eget varande.
Gud av Gud
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. (Joh 1:1)
I den välkända versen Joh 1:1 ser vi att den som är hos Gud, är till sin natur själv Gud (inte bara gudomlig, theios, utan theos). Sonen är Son eftersom att han är Gud Faderns exakta avbild och representationen av hans väsen (Heb 1:3), detta då han själv är Gud (Joh 1:18). Det är i Yeshua som hela fullheten behagade att bo (Kol 1:19), det som gör Gud till Gud, den gudomliga essensen (theotetos) bor i honom i kroppslig gestalt (Kol 2:9). ”Guds Son” beskriver den som till sin natur är Gud (och då det bara finns en Gud och Sonen utgår från Fadern är det samma natur, den enda gudomliga naturen), men vittnar även om Yeshuas relation till Fadern som den av Gud är född, urskiljd från Fadern, men samtidigt ett med honom.
”Jag och Fadern, vi är ett” (Joh 10:30)
Sonen är den som bär sin Faders avbild och i hans ansikte ser vi Fadern (Joh 14:9, 2 Kor 4:8 ).
Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? (Joh 14:9)
Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. (…) Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. (2 Kor 4:4; 
Begreppet ”son till/XXXs son” i Gamla Testamentets visar att personerna ägde de kvalitéer av den de var son till (Jfr 1 Kung 10:35; Neh 12:28). Exempel på detta i NT: Åskans söner, Tröstens son etc. Med andra ord, den som är son till en profet är en profet, den som är Guds unike son är till sin natur Gud, men han är inte sin fader. Detta ger oss en bakgrund till varför judarna uppfattade Yeshuas påstående om att han var Guds Son som hädelse (Joh 10:33, 19:7 men även Matt 26:63-68). Eller var står det skrivet att det är hädelse att utge sig för att vara Messias (Matt 26?) eller att vara Guds Son (Joh 19:7). Nej, dessa måste ses i ljuset av 3 Mos 24:16. Att påstå sig vara Guds Son var att göra sig jämlik Gud (Joh 5:18) och därmed också utge sig för att vara Gud. Detta ansågs vara en hädelse. (Joh 10:33; 19:7)
Sådan Far, sådan Son. Gud föder Gud. Därför används Guds Son för att visa Yeshuas ontologiska natur, samt för att ge uttryck för hans relation till Fadern.
Jag och Fadern, vi är ett. Än en gång tog judarna upp stenar för att stena honom. Jesus sade till dem: ”Många goda gärningar från Fadern har jag låtit er se. För vilken av dem vill ni stena mig?” Judarna svarade: ”Det är inte för någon god gärning vi vill stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.” Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Om han nu kallar dem som fick Guds ord för gudar – och Skriften kan inte göras om intet – hur kan ni då säga till honom, som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sade: Jag är Guds Son (Joh 10:30-36)
I Joh 10:30 säger Yeshua att han och Fadern är ett. Inte en person då ordet för ”ett” (grk: ‘hen’) är i neutrum och inte maskulinum, men de tillsammans utgör en enhet, en substans, en natur. I sammanhanget visar detta sig genom att de är ett i att föra Guds folk till frälsning, och harmonin som råder mellan de två är rotad i faktumet att båda är av samma natur – de är ett. Judarna uppfattade orden ”Jag och Fadern, vi är ett” som att Yeshua försökte göra sig till Gud. Yeshua använder sig av Psalm 82 för att visa hur Gud kallade de orättfärdiga domarna för gudar (och kopplar detta till Fariséerna). Hur mycket mer kan då inte Yeshua, som är Guds unike Son som blivit sänd till världen, kalla sig för Guds Son? Argumentet är ett av ”från mindre till större.”
Vad som är fascinerande är att i Joh 10:36 påstår Yeshua sig han sagt: ”Jag är Guds Son”. När sades detta i föregående kapitel? Precis som i Joh 5:18 gjorde han detta genom att hänvisa till Gud som sin Fader, men även genom hans uttalande om att han och Fadern är ett. Åter igen, att vara Guds Son är att vara ett med Gud.
Om det istället skulle innebära ett simpelt ”ett i syfte”, varför skulle judarna då vilja stena honom för hädelse? Skulle inte judarna hävda att de var ett i syfte med Gud (dock skulle det råda oenighet mellan dem och Yeshua om vad det skulle innebära.)? Nej, judarna uppfattade Yeshuas ord som om att han gjorde sig själv till Gud.
Men han sade till dem: ”Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag.” Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och därmed gjorde sig själv lik Gud. Jesus svarade dem: ”Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. (Joh 5:17-19).
Som vi kan se från texten ovan betyder ”att vara Guds Son” att vara jämlik med Gud själv. Men i nästa vers ser vi att Sonen ställer sig under Fadern. Det råder en perfekt harmoni mellan dem två. Värt att notera är att till skillnad från Joh 10:33 så är texten i 5:18 inte judarnas ord, utan det är Johannes ord, genom vilka han ger oss innebörden av Yeshuas ord.
Mot slutet av evangeliet så finner vi ett klimaktiskt eko av Joh 1:1 på Tomas läppar:
Han svarade och sade till honom: min Herre och min Gud (Joh 20:28)
För att citera Jehovas Vittnens egna handbok ”Resonera med hjälp av Skrifterna”: ”Efter det att aposteln Johannes hade återgett vad Tomas sade, då denne verkligen fick se och röra vid den uppståndne Kristus, sade han:
”Dessa [sic] har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn” (Joh 20:31, 1981). Om någon har dragit den slutsatsen av Tomas’ utrop att Jesus är ”den ende sanne Guden” eller att Jesus är ”Gud Sonen” i en treenig gudom, behöver han således ännu en gång se efter vad Jesus själv sade (i vers 17) och vilken slutsats aposteln Johannes så klart kom fram till (i vers 31).” (Resonera med hjälp av Skrifterna, s. 192-193)
Detta är ett populärt argument, men det håller bara vatten om Guds Son är något mindre i innebörd än Gud själv, (eller tja, egentligen inte ens då, eftersom det är ett värdelöst argument) och detta har vi sett inte är fallet. Snarare vittnar 20:17, 28 och 31 om att Guds Son är likvärdigt med Gud. v. 17 – Yeshua har en Gud över sig, Fadern som han underordnar sig (observera hur hans relation till Fadern är unik och skiljer sig från lärjungarnas. ”Min Gud och er Gud” inte ”vår Gud”). v. 18 Tomas bekännelse om att Yeshua är Herre och Gud (Joh 1:1; 18) samt bekräftelsen i v. 31 om att Gud Son innebär inget mindre än att vara Gud och samtidigt vara differentierad från Gud Fadern (Joh 5:18, 10:30-36, 19:7)
Så, efter detta långa sidospår låt oss gå tillbaka till Apostlagärningarna med följande ord: Om det står i Apg 9:20, att Paulus predikade Yeshua som Guds Son, så räcker det för mig.
4) Att begär det omöjliga?
Personligen anser jag att faktumet att Yeshua kallades för Guds Son och ges namnet JHVH, är tillräckliga bevis för att tro att Yeshua är Gud. Men jag undrar vad det är för bevis andra sidan begär? Sannerligen får vi mer bevis om vi i diskussionen, tar in allt som Skriften har att säga oss. Vad kan vi förvänta oss? Låt oss nu säga att Petrus hade sagt: ”Yeshua, en man som i kraft av Guds Ande genomförde stora under mitt ibland oss, han som själv är Gud, honom har ni korsfäst.” Hade detta varit bättre? Såklart inte. En sådan mening hade bortförklarats med: ”Det finns bara en Gud, och Fadern är Gud så därför kan inte Jesus vara Gud. Vad Petrus menar är att Yeshua är Guds representant”, eller ”Moses kallas för gud i Ex 7:1, så om det står att Yeshua är gud så betyder det ingenting” (som om det vore möjligt att jämföra Ex 7:1 med bevisen för Yeshuas gudomlighet!). Hur skulle Skriften någonsin kunna säga att Yeshua är Gud när ni inte ens tillåter tanken? Guds Son, Härlighetens Herre, Gud, Guds avbild, JHVH, Den Förste och Den Siste, alla dessa titlar används om vår Herre, men ändå fortsätter ni att förneka honom. Hur långt är ni villiga att dra ”Guds representant”-argumentetet? Är Yeshua Guds agent till det absolut yttersta, så att varje möjlig identifikation med honom som Gud vore omöjlig? Inte någonstans i Skriften kan vi finna någon representant som sägs vara jämlik med Gud. Inte heller vore det en hädelse att utge sig vara Guds representant. Anledningen att Sonen kan vara en perfekt representant är för att han är sin Faders avbild, för att han själv är Gud och är till i Guds gestalt. När människor behöver använda koncept som ”lille JHVH” borde vi vara vaksamma.
Ni som förringar Härlighetens Herre, vänd om till Yeshua, denne är den Sanne Guden (1 Joh 5:20).
—
Om du inte har lärt känna Bibelns Yeshua, Guds egen Son som utgått från Fadern, så vädjar jag till dig: Vänd om och tro på honom och evangeliet om hans död och uppståndelse. Gud är en, men likaså är Yeshua och Fadern ett. Om du inte har Sonen har du inte heller Fadern. I Yeshua bor guddomens hela fullhet i kroppslig gestalt och i honom är du komplett. Så ropa ut till Herren, åkalla hans namn och han skall ta sig an din sak. Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Messias, Guds Son, dog för oss medan vi ännu var syndare. Han som alltid har varit till i Guds gestalt, ansåg inte den jämlikheten han hade med Gud vara något att själviskt försöka rycka åt sig. Nej, istället uttömde han sig för oss, för dig och mig, genom att ta sig an kött och bli lik en människa så som oss, då han blev till i en slavs gestalt. När han till det yttre blivit en människa ödmjukade han sig och led döden på korset, en ställföreträdande död för att vi kunde få frid med Gud. Gud har nu genom sin Ande uppväckt honom från de döda och gett honom det som han frivilligt lade undan för oss, han har fått det Namn som är över alla andra namn för att alla knän skall böjas och varje tunga skall bekänna att Yeshua är ‘adonai!
Vänd bort från din synd och vänd dig om till Gud och du skall få hans Ande, Yeshuas Ande som en gåva, en handpenning till dess den Anden som väckte Yeshua från de döda skall ge liv åt våra döda kroppar. Förlita dig på att hans död är tillräckligt för att rädda dig.
Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.(Joh 6:37)
Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är, skall ni dö i era synder.” (Joh 8:24)
I Kristus Jesus, vår Gud och Frälsare (2 Pet 1:1)
Pär (och som vanligt, den korrekturläsande hustrun Linnea)
Bloggar:
Haggaj – Allt som hör till Guds plan
Haggaj – Vad betyder begreppet ”Guds son”?
Lars Enarson – Varför förföljdes de första lärjungarna?
Dagen:
”Kyrkan har missförstått vem Jesus egentligen var”
Mikael Karlendal says:
Bra Pär! Hoppas du får någon vettig respons på detta! Mikael KarlendalCitera
14th februari 2010 at 23:42
Pär Stenberg says:
Tack så mycket
Man får helt enkelt göra det bästa man kan och hoppas det kan räcka för att föra någon till omvändelse.
Det dumma är att jag kommer inte ha så mycket tid till att bemöta alla kommentarer men det får gå som Herren vill.
Men samtidigt kan det vara fruktsamt att inte argumentera fram och tillbaks med döva öron. Skriften säger ju:
En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång. Titus 3:10
Tack åter igen Mikael. Guds frid och välsignelse broder. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 23:51
Daniel Lundgren says:
Pår.. oj fel knapp, höhö.. Pär..
Ja Tit 3:10 är bra och hade sparat en en del tid om man bara vetat det tidigare…
Ska ta och läsa nu då Daniel LundgrenCitera
14th februari 2010 at 00:53
Daniel Lundgren says:
Läst!
Hoppas tillsammans med pastor Karlendal att du får respons på det du skrivit och inte att denna min usla kommentar distraherar. 
Daniel LundgrenCitera
Jag skulle påpeka även felslutet Haggaj gör. Argument från tystnad (nåt i den stilen iaf) – typ, om vi bara antar att påståendet stämmer, att Apg inte skulle säga att Jesus är Gud, vadådå, man kan inte bara bortse ifrån resten av vad Bibeln säger. Även att Paulus i texten Apg 20 talar till Efesiernas äldste med att inte ha tvekat att predika för dem hela Guds vilja och plan, till skillnad från de icke-kristna judar och greker som han bara uppmanat att omvända sig osv… Att han talar om tårarna, prövningarna. Att han talar om judarnas anslag. Lidandet. Sedan även ironiskt v28 är direkt efter (verkar dock finnas varianter och klurig att översätta?) Att gå till Bibeln själv och kolla kontexten gör typ det mesta av jobbet har jag oftast märkt…
14th februari 2010 at 01:37
Gunnel says:
Pär Stenberg!
Tack för detta utförliga bibelstudium som svar på de destruktiva grälen med Haggaj och SÅ, som finns i olika Bloggar.
Om det ingen bibelkunskap finns kvar bland svenska folket, så är det inte gräl vi behöver utan en gedigen undervisning lätt att följa även för icke teologer.
TACK!
Hälsningar
Gunnel Bergstrand GunnelCitera
14th februari 2010 at 06:04
Pär Stenberg says:
Daniel: Du har så fullständigt rätt. Det slog mig så fort jag hade lagt mig igår att hela hans artikel är ett argumentum e silentio. Därför jag gick upp nu för att undra min ena rubrik och lägga till den punkten. Vi tänker mycket lika!
Och tro inte att den kommentar är är usel, det är snyggt att ha snappat upp kärnan av Haggajs argument bara sådär 
Gunnel: Jätteglad att höra att detta har varit till hjälp i den djungel av villoläror som flyter runt på Internet.
Guds frid syster. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 08:58
Treennighetslära och kristologi, del 1 « Mikael Karlendal says:
14th februari 2010 at 10:02
Christian says:
Mkt bra inlägg som vanligt Pär men vad ska jag nu skriva om?
1 Joh 5:20 ska det dock vara på slutet, inte 5:21. i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. ChristianCitera
14th februari 2010 at 12:41
Pär Stenberg says:
Dra på trissor, jag har då alltid skrivit fel nummer på den versen i så fall
Sens moral: Memorera rätt.
Tack åter igen Christian! Jag är dock tveksam till att detta är allt som finns att säga om Herrens identitet.
Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 12:47
Haggaj says:
Pär Stenberg skriver:
”Om något skulle ha orsakat stora kontroverser, så vore det apostlarnas lära om att Yeshua var kyrios och inte Caesar. Men ingen stora konflikter över detta ämne finner vi i Apostlagärningarna. Därför undrar jag hur fruktsamt det är att försöka bygga sin teologi beroende på om ett ämne uppfattades som kontroversiellt i Lukas historieskrivning eller ej.”
Detta hade väl möjligtvis kunnat ha med saken att göra om Paulus hade fått låna talarstolen i den romerska senaten under tre månaders tid, men nu var det i olika synagogor han talade, varav synagogan i Efesos lånade ut talarstolen i tre månader innan Paulus fortsatte sin undervisning på annat håll.
”I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike.” (Apg 19:8)
Därför tycker jag inte att ditt resonmang i den frågan håller. Eller tror du att Paulus skulle ha fått tala öppet och fritt på samma sätt under en sådan lång period på en romerks estrad? Om inte, så har ju hela ditt resonemang fallit sönder.
Dessutom lovade ju Paulus församlingen i Efesos att han undervisat dem om allt som hör till Guds plan:
”Jag har inte varit rädd för att låta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, och jag har enträget uppmanat både judar och greker att omvända sig till Gud och tro på vår herre Jesus. [...] Ty jag har inte varit rädd för att delge er allt som hör till Guds plan.” (Apg 20:20-21, 27)
Några sådana utställda löften gjorde Paulus inte till de romerska myndigheterna. Så inte ens om vi skulle tro att Paulus skulle ha fått låna en officiell romersk plattform att predika från i tre månader så håller det argumentet.
I övrigt så måste jag påpeka att du drar väldigt snabba slutsatser av olika verser. Med sådana teologer är det kanske inte konstigt om kyrkofäderna behövde lite doktriner. HaggajCitera
14th februari 2010 at 15:37
Aletheia.se - MyTwoCents says:
Vissa läser bibeln lika dåligt som manualen för nya Volvon. Bara för att det inte står i klartext i en del av manualen att man inte skall hälla vatten i motorn och olja i kylarn betyder det inte att det inte finns med.
Summan av Guds Ord är tydlig. Om vissa kapitel eller delar av Guds Ord är mindre tydliga är det inget märkvärdeigt med det. Bara att frågan var självklar.
V.g. Jesus som Gud i Apg har Christian tydligt lyft fram att man bad och åkallade Herren (Jesus / Yeshua) frimodigt. Det går inte för sig om Jesus inte vore Den Evige kommen i mänsklig gestalt.
Den som har öra han höre vad Anden säger till Församlingen.
Bästa kännetecknet på falska profeter är att de saknar örnon (Citat Sven Reichmann)
mvh
D
Tack för bloggposten! Aletheia.se – MyTwoCentsCitera
14th februari 2010 at 15:53
Pär Stenberg says:
Haggaj
Mitt argument hänger inte på exemplet ovan. Syftet med första sektionen var att visa hur vansinnigt det är att bygga sina argument på Argumentum ex silentio. Det är ett vanligt argumentations fel som de flesta av oss gör. Exemplena jag använde hade till syfte att visa hur visa saker kontroversiella ämnen (t.ex titeln Guds Son) inte leder till stora utläggningar om frågan i Apostlagärningarna, eller inbördeskrig för den delen heller. En formuleringar som ”Iesous Kyrios” (Rom 10:9, 1 Kor 12:3 etc) hade en polemisk udd som borde ha möt mycket starkt motstånd (även när det inte gällde predikningar inför den romarerska senaten). Denna tidiga (dop?)bekännelse förekommer inte en endaste gång i Apg. Utifrån Argumentum e silentio kan vi slå fast att apostlarna inte predikade och använde sig av denna bekännelse förmodar jag?
I de andra och tredje sektionerna gav jag mig an för att bevisa att vi finner argument för Yeshuas gudomlighet i Apostlagärningarna. När apostlar predikade honom som Herren och Guds Son så predikade de kontroversiella ämnen (vilket Johannesevangeliet vittnar om) men dessa kontroverser förs inte på tal. Syftet med detta var att visa att tystnaden inte behöver betyda något, men även att Apostlagärningarna inte är så tyst som du vill få det att framstå eftersom de båda titlarna indikerar att Yeshua är till sin natur precis som sin Fader.
Självfallet undervisade Paulus församlingen i Efesos allt som var att finna i Guds plan men det betyder inte att vi har det innehållet i Apostlagärningarna kapitel 20! Yeshuas Gudom vittnas det om i 2:21, ett centralt begrepp precis som ”Guds Son” som endast förekommer en-två gånger. Vi ska inte behöva räkna hur många gånger något nämns för att avgöra om det var av vikt eller inte.
Men visst, du har rätt, jag gick igenom alla verser ovan alldeles för snabbt och lätt. Du har bevisat mig fel och den kristna tron fel. Din utläggning var otroligt mycket mer djupsinnig och berörde flera aspekter som ingen någonsin tänkt på tidigare. Well done!
Se det här som ditt andra tillrättavisande i enlighet med Tit 3:10.
Sista ordet är ditt. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 17:16
SÅ says:
”I synagogan talade Paulus under tre månader öppet och fritt och sökte övertyga dem om Guds rike.” (Apg 19:8)
Om Paulus ansett Jesu gudom vara ett av fundamenten i hans tro, så kan han inte hållit inne med detta under de tre månaderna. Paulus var ju inte direkt känd för att vara feg och anpasslig, så att han skulle hålla inne med denna frälsningsavgörande lära är minst sagt inte troligt.
Det finns alltså inte ett enda exempel på att apostlarna ansåg eller förkunnade att man måste tro att Jesus är Gud för att vara frälst. Istället finns det en övertydlig innehållsdeklaration på alla apostlarnas frälsningsbudskap och något sista förbrukningsdatum finns inte angivet.
“Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna… … Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.” 1 Kor. 15:1-4 + 11
Gäller dessa ord idag, eller upphävdes de av kyrkan?
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 17:19
Pär Stenberg says:
SÅ:
Jag hävdar inte att Paulus höll tillbaka med att berätta om Yeshuas sanna natur. Det är just därför jag pratar om innebörden av titlarna Guds Son och Herren som vi vet predikades.
1 Kor 15:1-4;11 gäller en idag, precis som Rom 10:9-13 gör.
Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 17:21
Pär Stenberg says:
MyTwoCents – Amen broder.
Guds rika välsignelse över dig. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 17:34
Mikael W says:
Mycket starkt inlägg Pär! Är mycket förvånad över att Haggaj och co. fortsätter att komma med invändingar mot dom bevis du lägger fram som visar på Jesus som sann Gud och sann människa. Som du säger så spelar det nog ingen roll hur tydlig skriften är på den här punkten, teksten blir ändå av dom vänd på huvudet på nogot sätt. Någonstans tror jag att det har med vilja att göra, inte för att man har sett ljuset i skriften. Men varför viljan inte är där för att böja sig och erkänna Jesus som Herre och Gud, anar jag inte.
Men låta oss fortsätta att lyfta upp denna enkla, men mycket starka sanning om Jesus och Fadern.
Gud välsigne dig broder. Mikael WCitera
14th februari 2010 at 17:39
Pär Stenberg says:
Tack broder
Jag tror personligen inte att invändningarna någonsin kommer sluta från Haggaj och SÅ. Inte heller kommer invändningarna från Muslimer, Judar och andra religiösa grupper att upphöra.
Jag tror det är viktigt att inse det, dvs. faktumet att ens nästa inlägg inte kommer ändra världshistorien. Man kommer till en punkt då man inser att från Skriften försöka överbevisa någon som gång på gång avvisar Guds sanningar inte är fruktsamt. Flera har sedan länge förhärdat sina hjärtan så att de inte kan se eller höra. Skriften säger ju: Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. (2 Kor 4:4)
Jag är uppmuntrad av alla troende bröder som tar sig tiden att aktivt ge sig in i striden emot dessa villoläror. Men samtidigt måste vi komma ihåg att vi kan inte hålla på för evigt att debattera med vissa individer. Speciellt dem som aktivt söker debatt för debattens skull. Det bästa vi kan göra är att lägga fram Guds Ord så att alla kan se, tillrättavisa en och två gånger, sedan låta Gud ta hand om resten, då våra händer är rena. Det finns en anledning till att vår Herre sa att vi kunde borsta av dammet från våra fötter. Men det viktiga är att sanningarna ligger framme så att Herrens egna kan se, lära sig och bli styrkta.
Guds frid
Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 18:08
Daniel Lundgren says:
Upprepning av samma argument och felslut. Jag kan se hur det blir vettigare, lika mycket som att -1-1=1 Daniel LundgrenCitera
14th februari 2010 at 18:20
Pär Stenberg says:
Precis som du säger Daniel. Vi får låta mitt och Haggajs inlägg stå, och låta folket själva bestämma. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 18:26
Michael G. Helders says:
I våran hem läser vi två andaktsböcker, den ena är av Stanley Jones ”Växande Liv” och den andra är av C.O. Rosenius ”Hus- Andakt”.
Dagens ”Hus-Andakt” av Rosenius börjar så här:
”Allt mänskligt omömde om Gud är felaktigt och snedvridet, något som alla tiders och folkslags historia visar.
Den ene har tänkt sig Gud på ett sätt, den andra på ett annat. Så har människor på ett beklagansvärt sätt irrat vilje, och detta sker också med oss så snart vi lämnar Ordet ur ögonsikte.
Vad säger därför det eviga, himmelska Ordet om vad Gud vill och vad han uppenbrat om sitt hemliga rådslut angående vår salighet?
Lyssna här: Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom icke skall gå förlorat utan äga evigt liv (Joh 3:16). Här finns ingen skillnad. Alla har ju syndat och ingen har kvar den härlighet vi fått av Gud. Alla blir de rättfärdiggjorda, alldeles oförtjänt, av hans nåd, genom den förlossning som kommer till oss i Kristus Jesus (Rom 3:22-24). Han har gått in i det allraheligaste…Där gick han in…med sitt eget blod, en gång för alla, och vann en evig förlossning (Heb 9:11-12). Vi menar nämligen att en människa blir rättfärdiggjord genom tro, utan laggärningar (Rom 3:28).
Så lyder de heliga ord, inför vilka himmel och jord måste böja sig och tillbedja. Låt nu alla världens visa, ja, änglar och andeväsen, förnuft och känsla si eller så- på tronen i himlen sitter han, Domaren över allt skapat. Han talar ord, som i alla evigheters evigheter står fasta som berg. De säger att allt kött är förtappat och förlorat, här finns ingen skillnad. Ende Sonen, som är ett med Fadern, blev människa och offrade en gång ett offer, som behagade Fadern och som gäller för evigt. Ordet säger att vi därför nu blir rättfärdiggjorda alldeles oförtjänt, av hans nåd, genom den förlossning som kommer till oss i Kristus Jesus. ”
Själv har jag svårt varför Haggaj, MFS & Co önskar tacka nej till det Gud själv har gjort- genom att förneka vem Herren är.
Texten till Rosenius försätter lite längre fram:
”Vad betyder det att det blinda och barnsliga förnuftet säger annurlunda? Vem är du som vill opponera dig mot Gud? O, att Gud ville öppna våra ögon, så att vi för se detta himmelska ljus och kan begagna oss av det!….Tycker jag annorlunda, så är det en missuppfattning av mig, en falsk bild av Gud, som beror på att den sanna Gudens bild genom syndafallet utplånades hos människan”
Tycker dagens andakt text- var ganska så tänkvärd utifrån senaste månadernas debatt med MFS, treenigheten och Jesu gudom.
Otrolig bra text Pär. Det jag skrev på Twitter (Erevna’s konto) i dag, tåls att citeras här också:
”I en tid var relativismen har gjort kristna ledare/lärda svarslösa inför villoläror-känns det spännande med folk som kan (med hänvisning till ditt blogginlägg)” Michael G. HeldersCitera
14th februari 2010 at 19:01
SÅ says:
Per Stenberg: ”Jag hävdar inte att Paulus höll tillbaka med att berätta om Yeshuas sanna natur. Det är just därför jag pratar om innebörden av titlarna Guds Son och Herren som vi vet predikades.
1 Kor 15:1-4;11 gäller en idag, precis som Rom 10:9-13 gör.”
- Om 1 Kor. 15:1-4 + 11 gäller idag, varför är ni upprörda över de som håller sig till det? Jag tror och bekänner ju detta! Så vad är problemet?
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 19:16
SÅ says:
Vad betyder ”Jesu Kristi Gud och Fader” för er på Erevna?
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 19:19
Pär Stenberg says:
Mitt sista svar till dig SÅ. Ursäkta stavfel och andra slarvfel. Börjar bli lite trött nu mot kvällen.
Ja, du tror och bekänner till 1 Kor 15:3-4;11. Jättebra, men likaså gör Mormonerna, Jehovas Vittnen and m.flr. Skriften är inte begränsad till 1 Kor 15:3-4. Sannerligen är det evangelium men problemet är att vi inte har samma ”Kristus” som 1 Kor 15:3-4 talar om. Säkerligen skulle de ”falska bröderna” i Galaterbrevet, och ”de väldiga apostlar” i 2 Kor, hålla med om dessa verser, men ändå predikade de en annan Jesus. Att göra Yeshua, skaparen till det skapade, är utanför orthodoxins gränser.
Angående ”Jesu Kristi Gud och Fader”: Jag kan inte tala för alla på Erevna, men så här ser jag det: Ordet Fader ger uttryck för den relation som finns mellan Yeshua och Gud, men det är också en passande titel då det är från Fadern Yeshua utgår. Sedan artikeln ovan.
Men Fadern som Yeshuas Gud? Ja. Fadern, Sonen och Anden är alla lika mycket Gud (då de delar samma väsen) men var och en av dem har valt att inta olika roller i frälsningshistorien. Sonen är den som frivilligt underordnar sig Fadern och Fadern får därför rollen som Gud över honom. I 1 Kor 11:3 ser vi att Gud Fadern är Yeshuas huvud precis som mannen är kvinnans huvud. Både man och kvinna är jämlika men mannen har fått rollen att vara kvinnans huvud (trotts att vi alla är ett i Messias Gal 3:21). Men det är främst i och med inkarnationen vi talar om Fadern som Yeshuas Gud, detta eftersom Yeshua har tagit sig an mänsklig natur. Då Yeshua fortfarande är till i kroppslig gestalt är Fadern fortfarande hans Gud.
På så sätt ligger uttrycket Gud och Fadern rotade i både ontologiska (Yeshuas kött) och funktionella skäl (dvs. rollarna/funktionerna Fadern och Yeshua tar)
Personligen ser jag det som att Fadern är som huvudet på en fontän från vilken allting utgår, likaså Sonen och Anden (jfr Kol 1:19). Men det är en annan historia.
Michael: Tack för de fina orden men tack även för du dela med dig av Rosenius ord.
Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 20:14
SÅ says:
Pär Stenberg: ”Ja, du tror och bekänner till 1 Kor 15:3-4;11. Jättebra, men likaså gör Mormonerna, Jehovas Vittnen and m.flr.”
- Vad har dessa rörelser med mina argument att göra, jag har ingen referens till dem. Skulle det vara så att de har något som är sant, så är det sant även om dom tror det.
Nej, Skriften är inte begränsad till 1 Kor. 15:1-4 +11, men vad som är alla apostlarnas frälsningsbudskap är så tydligt redogjort så det kan bara missuppfattas av den som inte vill se det. Är det alltså rädsla för vad ”ortodoxin” lär, som gör att denna text inte räcker? Ni säger med andra ord att apostlarnas lära om frälsning inte räcker, den är underordnad ortodox klassisk kristendom som säger: ”Den som inte tänker så om de tre personerna i gudomen, kan icke bliva salig”. Eller hur?
Din förklaring av ”Jesu Kristi Gud och Fader” känns mycket krystad. Om Jesus också var 100% Gud, den andra personen i en treenig gudom när han gick här på jorden och den andra personen i gudomen som är fullt ut YHWH enligt den athanasiska trosbekännelsen, varför behöver YHWH en Gud???
Den mest närliggande förståelsen är det som texten nämligen säger, att Fadern var den ende Guden för Jesus. Detta säger han klart i Joh. 17:3 : ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” Jesus ingår inte i den ”sanne Guden” enligt Jesu egna ord. Evigt liv är att känna den ende sanne Guden OCH att känna den som den ende sanne Guden sänt, Jesus Kristus. Tror du mig inte så ge versen till en lärare i svenska så får du det bekräftat.
Att Gud som är Fadern är Gud och Fader för både Jesus och hans lärjungar visas av Jesu ord: ”Min Gud och eder Gud, min Fader och eder Fader”. Jesus var Messias Guds son när han var här på jorden och texten lär då att han hade samma Gud och Fader som hans lärjungar. Jesus blev uppväckt från döden av sin Gud och Fader och blev av samme Gud förhärligad och sitter på Gud Faderns högra sida för att snart återkomma i sin härlighet.
Ni sitter fast i gammal katolsk lära som inte har hela Skriftens vittnesbörd. Bibeln är katolsk läras största fiende, därför var det förbjuden litteratur under många århundraden. Om vänd er till apostlarnas lära! De förkunnade inte ”ortodoxin”.
Med önskan om Guds välsignelse!
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 20:51
Pär Stenberg says:
Ja, då tackar jag för denna insikt.
Är du intresserad så finns det skrivets om Joh 17:3 i andra inlägg här på bloggen om jag inte minns fel.
Ber innerligt att du må vara en av vår Herres får. Det är han som känner dem, inte jag.
God natt SÅ
Ps. Om jag är fast i katolsk för att jag tror på treenigheten, då är du lika mycket fast i korrupta ”treeniga-kyrkan” då du använder dig av den Bibliska kanon som detta Guds folk har erkänt som theopneustos. Athanasius någon? Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 21:32
Christian says:
SÅ
Vi har ju redan dragit denna fråga några varv på Karlendals. Nyckeln till förståelsen ges av vad Athanasium, som du citerar, fastslår:
Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen.
Eftersom han var fullt ut människa och ”född under lagen” behövde han givetvis en Gud. Han var i allt lik oss.
Vad gäller Joh 17:3 säger den tvärtom mot vad du hävdar att Jesus är Gud. Hur kan annars en människa säga: ”Om ni känner Gud och mig så har ni evigt liv.” Inser du inte att just detta att han även säger att känna Honom är evigt liv visar på hans Gudom? Det är ju i annat fall ett vansinnigt påstående. Vad ateistiska svenskalärare anser i teologiska spörsmål har f ö föga betydelse. Jesus talar som Människosonen och ber till Fadern. Det är helt naturligt att han kallar honom för Gud. F ö visar hela sammanhanget i Joh 17 på något helt annat än att Jesus bara vara en människa. Se t ex
Joh 17:5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
Joh 17:10a Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt,
Joh 17:24 Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.
Verserna visar klart på Jesu preexistens och gudomshärlighet som Gud Sonen. Obegripligt f ö hur du kan förneka hans prexistens.
Som om inte sammanhanget som sådant tillräckligt tydligt motsäger din tes så låt oss se på vad Johannes skriver i 1 Joh 5:20 i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. Här sägs alltså explicit att även Jesus är den sanne Guden. Jag vet inte hur många ggr jag har sagt det till dig men det går tydligen inte in. Om Jesus är den Sanne Guden kan ju inte ditt resonemang kring Joh 17:3 stämma, inte ens för 1 öre.
Bara för att förtydliga vad han menar så notera att Johannes här säger att Jesus både är den sanne Guden och det eviga livet. Jmf detta med vad han sa i början av sitt brev 1Joh 1:1-2 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Jesus, LIvets Ord, som var från begynnelsen, är livet som uppenbarades, ja det eviga livet som var hos Fadern. Uttrycket det eviga livet används alltså om Jesus både i 1:2 och 5:20. Om Jesus är det eviga livet i båda verserna så är han även den Sanne Guden i 5:20.
Jmf även med Joh 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud Samma sak sägs alltså här. Jesus är Gud.
Undrar vem det är som sitter fast i en lära? Du har fastnat i Blads garn. Gör dig fri och vänd om till den tro du en gång ägde. SÅ, du spelar på övertid! ChristianCitera
14th februari 2010 at 21:42
SÅ says:
Pär Stenberg: ”Ber innerligt att du må vara en av vår Herres får. Det är han som känner dem, inte jag.”
- Tack för den bönen! Jag förtröstar på den nåd som ges mig genom tron på Jesus, den levande Gudens son.
Ditt ps förstod jag inte riktigt. Det är judar som skrivit bibeln, inkl. det som kallas NT. Apostlarna tillhörde ingen kyrka???
Var välsignad!
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 21:48
Christian says:
SÅ
Bäst att tillägga för undvikande av missförstånd kanske, att sista meningen i mitt inlägg ovan var mot bakgrund av Tit 3:10 En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång, och avsåg inget annat. ChristianCitera
14th februari 2010 at 22:02
Pär Stenberg says:
SÅ: Förlåt om jag var otydlig. Ja, Skriften var skriven av judar (med eventuellt undantag för Lukas). Skriften är utandad av Gud och är i sig självt inspirerad, men det är Guds folk (församlingen, ekklesia eller vad du nu föredrar för ord) som Gud använde som medel för att göra sin kanon känd.
Bara en simpel tankenöt: http://www.youtube.com/watch?v=LdeG2DXA7Eo (2:08 och framåt)
Jag vet verkligen inte vad jag gör vaken så för tusenånde gången, gott folk: God natt
Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 22:19
SÅ says:
Christian Malm, om man helgarderar på tipset, så vinner man alltid.
Och om man delar upp Jesus i två naturer och använder det när det passar, så kan man klara sig ur de flesta texter som motsäger treenigheten. Nu finns det inte en enda text som säger att Jesus har två naturer, utan att han är en äkta människa rakt igenom men med ett himmelskt ursprung.
Du läser johannesprologen som om den säger att ”Gud blev människa”. Det var Guds ord som blev människa. Kyrkofäderna hade genom den hellenistiska influensen en lägre gudsförståelse mot den judiska. Judendomens och bibelns Gud bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen har sett. Allt det som bibeln säger om Jesus gör honom inte till YHWH, men till YHWH´s son. Det handlar om ”substans” contra ”representation”. Gud har gjort Jesus till både Herre och Messias, säger Petrus. Det innebär att den förhärligade Jesus har av sin Gud och Fader fått all makt och har funktionen som Gud. Han har blivit given namnet över alla namn, YHWH, och han kommer i YhWH´s namn enligt hans eget ord.
Denna distinktion mellan YHWH och att komma i hans namn, kunde inte de hellenistiskt influerade kyrkofäderna hålla isär utan hamnade i alla dessa kristologiska strider om substanser som förde fram till treenighetsläran. Genom hela bibeln kan vi se ett representationsparadigm, där t ex Herrens ängel talar i första person som YHWH. När Jesus sätter sina fötter på olivberget, så är det YHWH som gör det, men han gör det genom den som kommer i YHWH´s namn. Detta tänkande genomsyrar hela bibeln, men det kunde inte kyrkofäderna greppa, utan tänkte utifrån samma substans.
Jag tror på en preexistens av Jesus som Guds ord, men en preexistens som Guds ord innebär inte per automatik att man är Gud. Den lätthet som hellenistiskt influerade hedningar visade när de gjorde Paulus och Barnabas till gudar i Troas, fanns även till viss del i kyrkofädernas sinnen. För ofrälsta hedningar räckte det med att en människa gjorde under för att förklaras som Gud. Det behövdes lite mer för kristna hedningar, men samma tänkande fanns i dessa.
När det gäller den tystnad som finns i hela NT om den oerhörda omvälvning som en förkunnelse att Jesus är Gud skulle orsakat, så har ni inte kunnat presentera en hållbar förklaring. Att ni negligerar denna fråga, kan bero på att ni inte har satt er in i hur det judiska samhället skulle ha reagerat mot en sådan förkunnelse. Församlingen i Jerusalem hade förkunnat frälsningsbudskapet under årtionden och tiotusentals judar hade kommit till tro, däribland många präster som fortsatte sin tjänstgöring i templet. Skulle de förkunnat en ny gudsförståelse än den som judendomen hade, så förstår du väl att detta hade kommit fram efter så många år.
Men när Paulus, efter att budskapet om Jesus gått ut i hela Romarriket under 20-30 år, kommer till Rom och talar med judarna i synagogan, så säger de: ”Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av de bröder som kommit hit meddelat eller sagt något ont om dig. Men vi vill gärna höra vad du tänker. Ty den här sekten blir motsagd överallt, det vet vi.” Att den blev motsagd berodde förvisso inte att de förkunnade att Jesus var den evige Guden, utan att han var Messias Guds son. ”Guds son” förstods utifrån bibeln som en messiansk titel, inte att Jesus var Gud.
Kyrkofäderna må ha rätt eller inte, vad som är ställt utom allt tvivel är att apostlarna INTE förkunnade att Jesus var Gud. Den förföljelse och avståndstagande som detta skulle inneburit kan inte ha gått spårlöst förbi i NT. Paulus blev utsatt för förföljelse, men det var för att han förkunnade och bevisade utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.
Var välsignad!
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 22:46
SÅ says:
Pär och Christian, ni kan också få en tankenöt: http://www.messianskaforeningen.se/underv/messias.htm
Var välsignade kära vänner!
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 22:56
M.O.E. says:
Tack för en underhållande diskussion. Jag antar att man kan sammanfatta det hela med vi aldrig kommer att komma överens? Per nämnde Athanasius. En personlig favorit. Kanske kan det vara på sin plats med lite mer filosofi? Hela tiden nämns filosofiska begrepp i dessa diskussioner men ingen verkar vilja redogöra för deras betydelse. Ett sånt är ju förstås ”person”
Innan någon kan förklara vad som menas med ”person” är begreppet inte av något värde. Har någon läst Tertullianus? Eftersom debatten verkar grunda sig på vad de gamla grekerna tänkte ut kanske det är på sin plats med lite filosofisk skärpa och inte bara grammatisk briljans. Det är enkelt att slänga begrepp i ansiktet på sina meningsmotståndare men det är ju bara fånigt om man inte själv vet vad de betyder. M.O.E.Citera
14th februari 2010 at 23:14
M.O.E. says:
När jag skrev Per menar jag såklart Pär… M.O.E.Citera
14th februari 2010 at 23:33
P-O.S says:
Har du någon åsikt om vad som menas med en person M.O.E?
Treenigheten brukar ju uttryckas som tre personer i ett väsen.
Själv anser jag att en person är ett medvetande.
Men det innebär ju att de människor som har flera personer i huvudet är flereniga eller kanske fleroeniga.
Eftersom jag anser att själen är detsamma som medvetandet så innebär det ju också i så fall att Gud skulle ha tre själar.
Allt under förutsättning att person=själ=medvetande. P-O.SCitera
14th februari 2010 at 00:07
Andreas Frost says:
Pär Stenberg skrev:
”Man kommer till en punkt då man inser att från Skriften försöka överbevisa någon som gång på gång avvisar Guds sanningar inte är fruktsamt. Flera har sedan länge förhärdat sina hjärtan så att de inte kan se eller höra. Skriften säger ju: Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. (2 Kor 4:4)”
Ja, här måste jag hålla med! De som vägrar att lyssna och som står emot den helige Ande, dessa ska vi låta vara.
Det kan nog tyvärr ligga nåt i det Lars Enarson sa, ”frågan är om det inte är hädelse att förneka att Jesus Kristus ÄR Gud?”. Det är fullt möjligt att stå emot den helige Ande tills dess att man är bortom räddning. Andreas FrostCitera
14th februari 2010 at 00:53
M.O.E. says:
Personbegreppet är problematiskt då kyrkofäderna (och dessutom Johannes som använder begreppet Logos), ser kristus som en personifiering av Guds egenskaper som tanke, förnuft, kraft osv. Athanasius ser Ordet som Guds förnuft som människan är en avbild av. Det är förnuftet som skiljer oss från Guds övriga skapelse. Hos Athanasius är Ordet Guds avbild och människan Ordets avbild.
“He saw the reasonable race, the race of men that, like Himself, expressed the Father’s Mind, wasting out of existence, and death reigning over all in corruption.” (Om inkarnationen sid.13)
“He Himself is not man only but also God, the Word and Wisdom of the true God.” (Om inkarnationen sid.20)
Här har vi en tydlig skillnad mellan Fadern och Sonen som två distinkta personer. Men är Sonen helheten eller bara en del/aspekt av Gud?
Låt mig avsluta med ett till citat:
“No. The marvelous truth is, that being the Word, so far from being Himself contained by anything, He actually contained all things Himself. In creation He is present everywhere, yet is distinct in being from it; ordering, directing, giving life to all, containing all, yet is He Himself the Uncontained, existing solely in His Father.” (Om inkarnationen sid.20)
Nu kanske jag har kommit långt ifrån den ursprungliga frågan. Men svaret på din fråga,P-O.S,är att jag inte vet hur jag ska definiera ”Person”. Därför vill jag att någon annan gör det åt mig =) Tertullianus tog väl begreppet från teaterns värld. Alltså att person betyder maskerna som skådespelaren bär. Har jag fel får ni gärna rätta mig.
Guds välsignelse önskar jag er alla. M.O.E.Citera
14th februari 2010 at 08:28
Pär Stenberg says:
SÅ: Tack för länken men ser ingenting nytt som jag inte hört förr från andra anti-trinitariska grupper (jag har hört mycket bättre argumentation från er sida än det här). Om du läser inläggen: ”Kan vi och bör vi be till Jesus”, ”Är Gud större än Jesus”, inlägget om Romarbrevet 10:9-13 samt läser om den här artikeln finner du säkerligen svar på flera av de invändningarna som tas upp i MFS-artikeln. Resten tycks vara fylld med straw-man attacker, t.ex favoriter som ” Hur skulle han kunna vara sin egen son?” och mycket mer.
MOE: Jag skulle inte säga att Yeshua endast är en personifiering av Guds egenskaper men snarare ett förkroppsligande av dem. Sonen utgör helheten av Gud i det att hela Guds fullhet bor i honom i kroppslig gestalt (Kol 1:19, 2:9, Fil 2:6, Joh 1:1c, 10:30). När vi talar om person så talar vi om ett eget medvetande (tankar, vilja etc) som är självständiga från Faderns eller Andens (trotts att allt Sonen gör är i harmoni med Fadern, Joh 5:19, Joh 10:30).
En siamesisk tvilling är ett väsen, men två personer. De är inte varandra men de delar samma natur och är därför ett. Var och en av dessa två personer är fullt ut människa. Nu går det visserligen inte att dra den här liknelsen för långt precis som alla andra liknelser (Jes 40:25) och inte heller menar jag ett Gud är en kropp med två huvuden, men syftet med liknelsen är att visa att vi i det vardagliga livet gör skillnad mellan varande och person. En sten har ett varande men är ingen person.
Liknelsen med teatermaskerna blir en form av modalism och inte treenighetslära. Visste inte att det var Tertullianus som använde sig av ord därifrån med tanke på hans starka motstånd till modalismen. I dunno.
Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 09:53
M.O.E. says:
Tertullianus skrifter går ju i mångt och mycket ut på att ta avstånd från modalismen som sagt. Jag ska nog vara försiktig med teatermaskliknelsen, den är inget jag är direkt insatt i. Däremot talar han om relatioen mellan Fadern och Sonen som solen och dess strålar, en klassiker.
Han filosoferar lite om Ratio,Logos och Sermo. Filosofiska spekulationer. Men det är ju kul =)
Här finns lite info om Tertullianus. Men om det är korrekt det som skrivs kan jag inte uttala mig om.
http://www.tertullian.org/articles/roberts_theology/roberts_00_index.htm M.O.E.Citera
14th februari 2010 at 10:56
Haggaj says:
Pär Stenberg,
Ditt angrepp på mitt resonemang som ”Argumentum e silentio” är en halmgubbe. En halmgubbe (eng. straw man) är en karikatyr av motståndarens ståndpunkt, som det är lättare att angripa än den verkliga ståndpunkten.
Argumentum e silentio (argument till tystnaden) är att hänvisa till att debattmotståndaren inte har kommit med motargument, och därför dra slutsatsen att denne har fel. Exempel: Efter fyra timmar har han inte kommit med något svar. Alltså har jag rätt.
Mitt resonemang gick inte ut på avsaknad av motargument för min tes. Däremot så är tystnaden i Apg talande, och inget ”Argumentum e silentio”.
Eftersom du a) antingen inte förstod vad jag hade skrivit eller b) avsiktligt missförstod det jag skrivit, så får detta illustrera din position i den här debatten. HaggajCitera
14th februari 2010 at 11:59
Pär Stenberg says:
(Uppdaterat svar)
Ja, det kan hänvisa till en debattmoståndares tystnad är ett exempel på det. Men likaså är ”Paulus nämner inget om den historiske Jesus, därav Paulus kände inte till den historiske Jesus” och ”Apostlagärningarna tyst om Jesu gudomlighet, vilket bevisar att Jesu gudomlighet aldrig var på tal.” båda exempel på tystadens argument. Ett klassiskt exempel är ”Ingen förutom Matteus och Lukas nämner något om jungfrufödelsen. Tystnaden visar att de inte kände till den”
http://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_silence
Frånvaro av bevis går lite hand i hand – ”absence of evidence is not evidence of absence” och jag måste då säga att jag tycker ditt inlägg bygger till stor del på tystnad och avsaknad av bevis. Jag hävdar visserligen att det finns bevis för Yeshuas gudomlighet i Apg. Men även försökt visa att sådant som är synnerhet ”kontroversiellt” ,t.ex titeln Guds Son (Joh 19:7), inte framställs som ”kontroversiellt” i Apg 9:20. Med andra ord, det är ingen säker grund att bygga argument på tystnad och avsaknad av bevis.
Men för stunden får vi ”agree to disagree”
Kanske kommer våra vägar att mötas igen, Haggaj.
Adjö Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 16:04
SÅ says:
Per Stenberg: ”Ja, det kan hänvisa till en debattmoståndares tystnad är ett exempel på det. Men likaså är ”Paulus nämner inget om den historiske Jesus, därav Paulus kände inte till den historiske Jesus” och ”Apostlagärningarna tyst om Jesu gudomlighet, vilket bevisar att Jesu gudomlighet aldrig var på tal.” båda exempel på tystadens argument. Ett klassiskt exempel är ”Ingen förutom Matteus och Lukas nämner något om jungfrufödelsen. Tystnaden visar att de inte kände till den”
- Men nu var det inte Paulus som skrev Apostlagärningarna, utan en som också skrev en berättelse om Jesu liv. Apostlagärningarna skildrar ju en hel del förföljelser, men inte ett ord angående det som skulle orsakat den största förföljelsen av alla, nämligen om Paulus förkunnat en ny filosofisk monoteism. Den debatten borde också ha synliggjorts i Paulus brev, men där är det också en öronbedövande tystnad. Visst är det märkligt att judarna överallt köpte att Jesus är YHWH så där rakt av bara? Nej, när man går ifrån Skriften och skapar människoläror, så kan man inte förutse alla följder. En sådan är avsaknaden av denna debatt.
Det enda som skulle kunna förklara denna tystnad, är att judendomen vid denna tid förväntade sig att Messias skulle vara YHWH. Det skulle också förklara varför Jesus och den skriftlärde var överens om vad Shema innebar. (Mark. 12:28-34) De var ju överens om gudsförståelsen, eller hur?
Ni har satt tro till den konstantinska och den katolska kyrkans tillrättalagda historiebeskrivning och teologi där den som segrade (med köttsliga vapen) skrev historien. Men, som Jesus säger i Uppenbarelseboken 18:4-5: ” Och jag hörde en annan röst från himlen säga: ”Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.”
Gud kommer ihåg de (rövar)synoder då den rätta läran skapades med maktmedel och intriger och som sedan har orsakat mångtusendens död och terror, allt i den rätta lärans namn. Ni har smuttat på skökans vin och är lätt berusade, mina bröder.
SÅ SÅCitera
14th februari 2010 at 10:42
Treenighetslära och kristologi, del 2 « Mikael Karlendal says:
14th februari 2010 at 12:03
Treenighetslära och kristologi, del 3 « Mikael Karlendal says:
14th februari 2010 at 17:12
SÅ says:
Christian, är det inte dags att du visar att han har fel: http://aletheia.se/2010/02/16/sann-kristendom-ar-inympad-i-sann-judendom/comment-page-3/#comment-155669
פאר בן הרמון
februari 18th, 2010 at 5:15 e m
Att det finns ett hebreiskt ”lager” under nya testamentet, särskilt evangelierna.
Detta hebreiska lager är mycket intressant, och kan ge en fördjupad förståelse av evangelierna och övriga skrifter i NT.
Ett exempel: I Mat 3:9 och Luke 3:8 säger Jesus: ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.”
Den sista meningen innehåller en ordlek: Gud kan uppväcka בנים (BaNiM) av dessa אבנים (‘aBaNiM, fast B utttalas här egenligen som V, ‘aVaNiM).
På grekiska framgår inte denna ordlek alls: λίθων (stenar) τέκνα (barn).
Det är en spännande upptäcktsfärd att ana och söka de hebreiska underliggande begreppen. SÅCitera
14th februari 2010 at 05:52
Pär Stenberg says:
Varför kunde det inte bara ha varit så att den ursprungliga dialogen ägde rum på arameiska? Varför, när vi saknar hårda bevis, tro att evangelierna skrevs på arameiska? Möjligen skulle du kunna föreslå att Q (om den nu finns) är skriven på arameiska men jag tror inte någon forskare håller sig till den idéen.
Jag rekomendar Dr. Michael Brown, som själv är en messiansk jude, : http://www.icnministries.org/israel/hebrew.htm Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 08:43
Christian says:
SÅ
Varför menar du att jag ska bemöta det? Självklart finns det ett hebreiskt lager under NTs skrifter. M u a Lukas var de av Gud inspirerade författarna alla judar. Det betyder dock inte att inte NT urpsrungligen skrevs på grekiska, möjligtvis med något enstaka undantag. Det finns dock inga bevis för detta. Som sign Magnus, som är kyrkohistoriker, om jag inte minns fel, har visat är Eusebius uppgifter, som Pe’er hänvisar till, som stöd för att Matteus har ett hebreiskt ursprung, inte helt tillförlitliga. Oavsett vad Pe’er skriver så är den helt förhärskande synen på NT att den urspungligen skrevs på grekiska, se t ex Karlendals kommentarer på sin blogg. Även om Pe’er skriver mkt bra behöver jag ju inte nödvändigtvis hålla med honom i allt. Det gör jag inte. ChristianCitera
14th februari 2010 at 10:08
Christian says:
Pär
ChristianCitera
SÅ och MFS erkänner inte att Brown är messiansk jude eftersom han inte kommer från en ortodox judisk bakrgund utan från en konservativ. Är det inte fantastiskt…
14th februari 2010 at 10:10
Pär Stenberg says:
Jaha, men det verkar ju logiskt. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 10:16
Christian says:
Pär
Annars en MKT intressant artikel på länken av Dr Brown. ChristianCitera
14th februari 2010 at 10:42
Pär Stenberg says:
Håller med dig fullständigt. Jag har själv varit inne och sniffat runt tankarna om Arameiska original texter. Vore konstigt om Gud inte bevarat sin text så att vi nu mer eller mindre måste gissa vad som stod i originalen genom att översätta baklänges. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 10:58
Christian says:
Ang Eusebiuscitatet om en hebreisk version av Matteus skriver nu sign Magnus (kyrkohistoriker?) följande
Jag har för mig att inlägget skall finnas på Glandbergers blogg i arkivet.. Det var ca ett år sedan ungefär antingen i under Feb eller Mars som jag skrev detta…
Nåväl. När det gäller Eusebius måste man läsa honom kritiskt emedan han tar med i princip vilken tradition som helst som passar honom.
När det gäller frågan om t.ex. ett hebreiskt evangelium skrivet av lärjungen Matteus så vet inget om detta annat ett just ryktesvägen…
Det som står klart är att det Matteusevangelium som vi har idag inte bär några spår av att vara grundat på någon hebreisk förlaga… ChristianCitera
14th februari 2010 at 13:26
Christian says:
Sgn פאר בן הרמון svarar på min fråga om det han skriver med hänvisning till Eusebius kan tolkas som att han menar att Matt skulle ha varit skrivet på hebreiska? Menar han att alltså att den grekiska texten av Matt skulle vara en översättning?
Jag uttryckte mig slarvigt om Matteus. Det finns flera kyrkofäder, bl a Eusebius, som talar om att Matteus skulle skrivit ett hebreiskt evangelium.
Det finns också citat bland kyrkofäderna från ett eller flera hebreiska evangelier.
Min egen syn på Matteus är att han haft tillgång till några av de hebreiska texterna och någon av dem kan ha troligen ha skrivit själv. En del av källorna räknar med var muntliga (på hebreiska).
Men jag menar inte att hela Matteus först skulle skrivits på hebreiska och sedan översatts till grekiskan. ChristianCitera
14th februari 2010 at 16:36
Filipperbrevet 2:5-11 – Som Gud uttömde han sig, som människa ödmjukade han sig « Erevna – Blogg & Tankesmedja says:
14th februari 2010 at 21:30
Björn Jönsson says:
Pär Stenberg
HU!
Det är inte ofta jag blir matt av kommentarerna, men nu blev jag det!
Tänk att man kan bli så fastrotad i ett bibelord, att man missar de andra, det är ju över och åter överbevisat utifrån skriftens ord här på erevna, att Jesus var till innan han kom till jorden, det finns ju tom bibelord som pekar på att han var både i himmelen och på jorden samtidigt, men framför allt att han var till innan han kom hit ner!
Tack för den saftiga biffen som denna utläggning var!
Bj Björn JönssonCitera
14th februari 2010 at 00:46
Pär Stenberg says:
Dina ord värmer otroligt mycket Björn.
Att försöka göra Ordet i Joh 1:1 till en opersonlig plan missar faktumet att ”Ordet” är personligt (följ användningen av outos, denne, genom hela texten till v. 11 där vi ser att Ordet är personligt) Och att hävda att en opersonlig plan blir till kött och bor bland oss (v. 14) är att slakta texten. För att inte tala om texter som Fil 2:6 och Kol 1:16-17. Men känns skönt att veta att du har genomskådat deras tolkningar.
De som inte tror på Sonens tidigare existens tycks lägga en stor vikt på Luk 1:35 och sedan avfärda alla andra verser som belyser fler aspekter till titeln Guds Son. Luk 1:35 tycks ha läst alldeles för snabbt: Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son.” Texten säger inte att Jesus är Guds Son kommer in i existens när Anden kommer över Maria, nej, men barnet skall kallas Guds Son av denna anledning. En annan text t.ex från Matt 1 ”ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande” är ju inga problem då människan Jesus har ju aldrig tidigare funnits även om Sonen är evig. Pär StenbergCitera
14th februari 2010 at 10:38