Själv sitter jag nu i kölvattnet av EK med en lite blandat smak i munnen. Delvis är jag glad för att stort sätt alla har satt ned foten och sagt ”den form av förkunnelse som Benny Hinn predikade i lördags- vill vi inte ha något av!”, och sen är jag lite delvis besviken på Stefan Swärd för att han inte ser allvaret i Hinn’s villoläror, och delvis besviken på Ulf Ekman över att han inte gick hela steget ut- och nekade Benny Hinn att försätta predika på EK- efter lördagens predikan.
Willow Creek och ”Purpose Driven” har varit populär teologi inom svensk kristenhet en längre stund. Ser inte Stefan Swärd och Ulf Ekman varför detta har fått så stor genomslag? Väl frågar du mig, så har ”purpose” driven fått stort genomslag eftersom vi är så extremt trötta på överandlighet, girighet, gnosticism, och känslobaserad kristendom var man är ute efter nästa ”andliga opium kick”. Efter Willow Creek/Purpose driven så kom Emerging Church, frågar du mig varför detta har fått genomslag- så tror jag det bottnar i att ”purpose driven” inte erbjuder något mer än vad världen erbjuder, och är man kristen så längtar man efter något mer- Emerging Church erbjuder ”det lilla extra” radikala var de små upphöjs, rättvisa sätts i fokus, och längtan efter kärleksfull och barmhärtig gemenskap – utifrån mycket inspiration från det s.k. ”social gospel”.
Detta är två av de riktningar svensk kristenhet har vandrat senaste åren, en tredje riktning är den nya ekumeniken- var folk längtar efter balanserad andlighet, stillhet från världens stress, och en ordning som inte alltid finns inom väckelse baserad kristendom. I mina ögon är detta tre av de största rörelserna inom svensk kristenhet (sen har vi konservativa som oss på erevna, och anabaptistiska som t.ex Jonas Melin).
Utifrån ovanstående har det en längre stund varit uppenbart för mig att svensk kristenhet vill inte ha något av amerikanska TV predikanter som Benny Hinn, Kenneth Copeland, Crefflo Dollar osv! Vi är trötta på sådant skräp! Vi har skådat frukten av sådant, och frukten är inte god! Sargade människor, förstörda familjehem, död- efter att folk har slutat ta sin medicin för att ”bevisa sin tro”. Nej, det är endast en liten skara troende som fortfarande sitter fast i den väckelsekristendom som rådde under 80 och 90 talet, resten har gått vidare! Därför var det många av oss som blev förvånade när Livets Ord plötsligt inbjöd Benny Hinn att tala på EK. Pratar inte ledarna inom svensk kristenhet med sina medlemmar? Frågar man inte vad som gör att de t.ex gillar Rob Bell eller Rick Warren, eller ställen som Bjärka Säby?
Det har inte undgått många att jag anser att katolska kyrkan har extremt många villoläror, jag anser kort och gott att det är omöjligt att vara bibel trogen och katolik på en och samma gång. Men om man jämför allvaret i de katolska dogmer med Benny Hinn’s predikan i lördags, så är inte katolska kyrkan i närheten av en sådan farlig förkunnelse för människors frälsning! Jag skulle verkligen önska att katoliker såg att det blev fullbordat på korset, men Hinn’s Jesus behövde ju inte ens att korsfästes! Jag går hellre på 10 katolska Gudstjänster än att höra Hinn predika en enda gång!
Benny Hinns predikan i Lördags var av så allvarlig karaktär att Jonas Gardell framstår som en lysande bibel trogen kristen- i jämförelse!
Nu kommer kanske några och säger ”Du är antikarismatisk! Du har en allt för stor skepsis! Du har en kritiker ande!” Men inte alls! Jag har sätt lama blivit helade, jag har sätt narkomana blivit helad från hepatit C-D, jag har sätt heronister blivit totalt ”fria” från sitt missbruk genom enkel förbön, sätt en kvinna som blivit helad från MS…ja listan kan göras ganska lång- kring vad jag har fått skåda av Guds mirakler! Så ja jag är karismatisk, om jag skulle förneka att Gud också är undrens Gud så skulle det vara som att jag förnekade vad jag har fått se Gud göra, förneka Gud själv! Tror jag folk kan bli helade på Hinn’s möten? Ja! Men inte på grund av Hinn, men på trotts av Hinn! Bekräftar helande att Hinn är kristen, eller en Guds man? Nej! Mirakler, helande och annat- bekräftar ingen ting.
Här är en liknelse från Jesus:
”En annan liknelse framställde han för dem:” Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. Låt båda växa tillsammans fram till skörden.” Matt. 13:24-30
Betydelsen av denna liknelse är att Jesus framställer för oss en liknelse om himmelriket, dvs. den kristna kyrkan. Att kyrkan skall vara som en åker, som är besådd med god säd.
Men så kommer satan och sår ogräs i den åker som ska bära god säd, detta gör han utan att människorna lägger märke till det. Detta betyder att det alltid i kyrkan växer båda god säd som ogräs tillsammans, detta kan inte undvikas. Först på domedagen ska det goda och det onda skiljas åt (när Jesus ger sina tjänare befallning om det).
När det är väckelse tider, om det så är pingstväckelsen, Toronto välsignelsen, eller den s.k. väckelse kristendom Benny Hinn står för- så ska vi tänka på att undren vi skådar ska inte stå ensamma, utan vara tecken på ett budskap som ska vara från Gud. Därför är det jätte viktigt att var och en prövar vad som predikas och profeteras med Guds Ord.
Ytligt sett kan man räkna med manifestationer är av Gudomlig makt, men då även andra andliga rörelser, och falska profeter också kan framställa stora mirakel och manifestationer, ska vi inte låta undren ensamma stå som bevis för Guds handlande.
Paulus varnar för detta:
”Honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som går förlorade, till straff därför att de inte gav kärleken till sanningen rum, så att de kunde bli frälsta”. (2 Thess 2:9f)
Bibeln ger oss vägledning hur vi kan skilja mellan lögn och sanning. I sitt avskedstal gav Mose följande instruktioner:
”Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han utlovar åt dig något tecken eller under, och sedan det tecken eller under verkligen inträffar, varom han talade med dig, i det att han sade: ”Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som ni inte känner”, så skall du ändå inte höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty Herren, er Gud, sätter er därmed allenast på prov, för att förnimma om ni älskar Herren, er Gud, av allt ert hjärta och av all er själ.”
Det avgörande är alltid om förkunnelsen stämmer överens med Guds ord. Jesus själv sa följande: ”Gläds inte över att andarna är er underdåniga, utan gläds över att era namn är skrivna i himmelen.”
Och Benny Hinn’s förkunnelse håller inte måttet! Det är ren och skär villolära! Så allvarlig lära att de som tar till sig hans förkunnelse står i fara att förlora sin frälsning! Att sopa detta under mattan, skulle vara som att ge Dalai Lama, Jonas Gardell, KG Hammar, Deepak Chopra, Maharajji, och andra utrymme att sprida sina läror på EK!
Här är ett lite citat från Tom A. Hardt’s text om kyrkogemenskapen i fornkyrkan:
Kristus säger: ”Tagen eder till vara för falska profeter” (Matt- 7:15) och S:t Paulus ber oss ”draga oss ifrån” dem som har en annan lära som i Rom.16:17. Också utväxling av den liturgiska, kristnahälsningen med dessa heretiker är förbjuden,? ”ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar” (2 Joh.v.11). S:t Paulus’ pastorala brev, vars kanoniska karaktär aldrig ifrågasattes före den tid då folk ville leva i en pluralistisk kyrka, är helt klara beträffande frågan om kyrkogemenskap: ”En som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig sedan du en eller två gånger har förmanat honom” (Tit- 3:10). Vi borde i detta sammanhang begrunda det faktum att oförmågan att erkänna sådana ord som äkta apostoliska ord bygger på den märkliga idén om en nödvändig utveckling, vilken förutsätter att sådana ord inte kan ha nedtecknats förrän en lång tankeprocess ägt rum, en som förde oss från de första kristnas enkelhet till den välreglerade, väldisciplinerade men också mindre andligt sinnade tidiga katolska kyrkan….
”Didaskalia” (början av 300-talet) kräver sålunda att diakonen av varje besökare fordrar besked om huruvida han hör till kyrkan eller till en sekt. De ”Apostoliska dekreten” (sent 400-tal) kräver i det fallet en legitimation liksom också synoderna i Elvira (306) och Arles (314). Synoderna i Antiokia (341) och Karthago (345-348) upprepar förbudet mot att admittera okända mänskor till liturgin. Synoden i Laodicea (360) förbjuder t.o.m. den yttre närvaron av varje kättare i kyrkobyggnaden och förbjuder de katolska att vara närvarande i heretiska kyrkobyggnader. I alla dessa fall tänker man inte på kyrkogemenskap bara som gemenskap i sakramentet utan också som bönegemenskap.
Att reglerna betäffande communicatio in sacris faktiskt tillämpades i all sin stränghet visas av kyrkofadern Johannes Krysostomos’ (c. 347-407) olyckliga lott. I Alexandria hade en ärkepresbyter gett eukaristin till en kättersk, manikeisk kvinna och blev följaktligen därför exkommunicerad. Då en annan presbyter och fyra munkar, kända som ”de långa bröderna”, fortsatte att ha sakramental gemenskap med ärkepresbytern, exkommumcerades också de. De vände sig till S:t Johannes i Konstantinopel, som tillförsäkrade dem bönegemenskap, vilket kan betraktas som den nivå botgörare kan uppnå före sin slutliga admission till eukaristin. Slutet på historien är att S:t Johannes Krysostomos som ett resultat av denna veritabla kedjereaktion blir avsatt och sänd i landsflykt.
Mot denna bakgrund kan vi förstå den stora 900-talsteologen S:t Johannes av Damaskus, då han säger: ”Vi måste med all kraft hålla fast vid principen att varken motta eukaristin av kättare eller ge dem den . ” Detta är en röst inte från en ostörd, oanfäktad, homogen, sluten värld utan från en lidande kyrka under mohammedanismens ok.
Man kan ytterligare visa på att breven i Uppenbarelsebokens andra kapitel de facto upptas av communicatio in sacris cum haereticis, för vilken synd annars berömvärda rättrogna församlingar anklagas, 2:14, 2:15, 2:19.Den blotta närvaron av kättare i en församling, balamiterna, nikolaiterna, en kvinnlig lärare, är en synd som skall ångras.S:t Augustinus t. ex. säger att den katolska kyrkans auktoritet har fört honom till evangelierna, menar han helt visst inte det nonsens vi hör av romerskt-katolska. Han talade om den första kyrkan, urkyrkan, som kunde bevisa evangeliets auktoritet, inte om något slags senare kyrka, som för sig själv pretentiöst gör anspråk på en auktoritet över evangeliet.
Theodorus Lector (tidigt 500-tal) nämner i sin kyrkohistoria en ordväxling mellan påven Liberius (påve 352-366) och den arianske kejsaren, som frågade påven: ”Hur stor del av världen har du bakom dig, som säger emot på detta sätt?” Liberius svarade: ”Genom min ensamhet förlorar Sanningens Ord ingenting. De var en gång också bara tre som motsatte sig konungens påbud.”
Likaså mot arianerna skriver S:t Gregorius av Nazianzus (329-389) följande ord: ”Var finns de som dömer kyrkan efter antal och försmår den lilla hjorden, som mäter gudomligheten med mått och sätter mänskorna så högt, som sätter sand högt och avvisar världens ljus, som samlar musslor och försmår pärlor? De har husen, vi har invånarna – de har kyrkorna, vi Gud; ja, vi är den levande Gudens tempel, ett levande offer, ett andligt brännoffer. De har mänskorna, vi har änglarna, de fräckhet och djärvhet, vi tron, de hot, vi böner, de guld och silver, vi trons rena lära.”
Det är konstigt med tanke på den strikthet, och fromhet som fantes i urkyrkan- såsom vi precis läste, de hade struktur och orden- men använde inte sin struktur och orden till att ha gemenskap med de människor som inte delade deras tro och bekännelse. Den sanna förnkyrkan var den kyrka som totalt utan kompromiss uteslöt alla heretikere, utan tanke på hur sin egen storlek kontra heretikernas storlek (flertal gånger genom kyrkohistorien har kättare och heretikere nästan tagit total kontrol över kyrkan). De viste att om 100 miljoner flugor käkar bajs, så betyder inte det att det är rätt att käka bajs.
Den tidigaste kyrkan vilket vi kan läsa om i APG, ansågs också vara en sekt.
Det är viktigt att förstå att Herren bryr sig inte om hur vi ser ut på utsidan, han tittar alltigenom våran hjärtan. Genom hela Bibeln kan vi läsa Guds vrede över att människan håller fast vid människors regler och inte Herrens, hur vi upphäver Guds bud för att följa och låta våran egna regler gälla.
Synd är enligt Bibeln att inte tro på Guds Ord, att misslyckas leva enligt Hans vilja, det är synd att gå efter yttra utseenden och ignorera Hans Ord (vilket man gör när man förkastar teologi för att få sig en andlig kick genom t.ex Benny Hinn).
Våran tro börjar med evangeliet och Guds Ord (därmed också teologien). Det är ytterst viktigt att tro på Gud genom Hans Ord, annars kommer vi för eller senare falla i villfarelse.
Människor är syndare sedan de blir havande i sköten på sina mödrar. Det är viktigt att förstå att ingenting annat än att tro på Gud och Herrens frälsningsvärk på Golgata Kors räknas. Herren bestämde sig för att frälsa dem som tror på Hans Ord, därför är det också ytterst viktigt va vi tror och va vi bekänner (och på sådan sätt våran teologi). Den sanna tron kommer från att lyssna, dvs lyssna på Guds Ord, om teologien inte stämmer överens med Guds Ord, så kan heller inte våran frälsande tro växa.
Avslutar med ett youtube klipp (Paul Washer Vs Benny Hinn):
Tweets that mention Benny Hinn & Jonas Gardell « Erevna – Blogg & Tankesmedja -- Topsy.com says:
28th juli 2010 at 13:50
Christian says:
Borde inte Ekman ha vetat bättre om vad hans bekanting Hinn stod för rent teologiskt och därför aldrig ha bjudit in honom, vilket många kritiserade honom för på förhand? Jag menar, vi talar om en av världens mest kända evanglister.
Hur kan det i så f ha undgått Ekman? Delar av det Hinn undervisade är väl dessutom ingen större skillnad mot Kenyons och Hagins läror och som vad jag förstår har lärts ut även på LOBC tills för inte så många år sen, bl a den gnostiska dualismen mellan ande och materia.
Efter att Ekman nu konstaterat att Hinns predikan var heretisk hur kan han då tillåta honom att predika igen på söndagen inte en utan två ggr? Hinn går väl knappast från heretiker till rumsren över en natt?
Ekman visar knappast prov på pastoral omsorg när han upplåter sin talarstol till en, som, enligt honom själv, lär ut heresi? ChristianCitera
28th juli 2010 at 14:09
Ulrika Oskarsson says:
Jag är ledsen och väldigt upprörd. Har svårt att få ut något av konferensen alls även efter att Hinn har lämnat den. Lördagkvällmötet var fruktansvärt men jag är glad att Ulf så tydligt har tagit avstånd från det. Jag har ingen åsikt i huruvida han borde ha stängt av Hinn från söndagens möten eller inte. Jag har däremot åsikter om Hinns helandemöten också men det är heller inget jag tänker skriva om här. Om folk blir helade så tycker jag det är fantastiskt. Däremot finns det massor av tveksamheter om Hinn själv. Men som sagt det var inte det jag ville skriva om nu.
Vad som däremot gör mig än mer upprörd är nu i efterdyningarna av Hinn-helgen så twittras det fortfarande massa om det ena och det andra på #ek10. Under Hinn-mötena var det många (kritiker) som följde med antingen live eller via webben och twittrade massor. Hårda ord sades förstås, en hel del befogat en hel del obefogat. Det blir lätt så. Jag är själv fortfarande i chock tror jag efter lördagkvällen, det här kommer ta tid för mig. Jag var negativt inställd till Hinns besök men hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat ana att han skulle predika som han gjorde.
Nu på twitter har jag upptäckt hånfulla kommentarer från livetsordare (jag är själv livetsordare) som skriver om kritikerna i stil med ”undrar om det kommer att twittras om att den här och den här pastorn är villolärare också” i en väldigt arrogant ton, samtidigt som dessa personer skriver hur less de är på alla kritiker som har gjort övertramp. Ser inte dessa församlingsmedlemmar att de gör exakt samma sak? De höjer upp Carl Gustavs predikan igår där han bl.a. sa att man inte ska tycka så mycket om olika människor utan tyckaom. Vilket ju är helt rätt, men samma sak gäller faktiskt även för medlemmar inom livetsord. Jag skäms över hur arroganta en del är inom min församling,jag är förtvivlad över det och känner mig gråtfärdig mest hela tiden. Det gör att jag inte kan gå på övriga möten utan att känna mig förtvivlad i mitt hjärta över vad som pågår. Ulrika OskarssonCitera
28th juli 2010 at 17:41
Ulrika Oskarsson says:
Vill också tillägga att jag själv skrivit och gjort saker under helgen som jag inte är så himla stolt över. Det är lätt att ryckas med av negativ stämning. Ibland är det befogat ibland kan det gå till överdrift.
Men jag tycker samma sak ska gälla för båda sidorna att man respekterar varandra, både om man är kritisk till livets ord eller om man är med i livets ord och tycker allt är underbart.
Jag befinner mig i en otacksam sits. Jag är medlem i livets ord, gift med en kritiker till min församling och själv en medlem som kritiserar och ifrågasätter när det är något jag tycker är märkligt. Det har gjort att medlemmar inom livets ord har tagit avstånd från mig och min familj. Det gör mig naturligtvis jätteledsen!! Om någon inom Livets ord läser detta så vill jag bara säga att jag älskar församlingen även om jag åsikter om en del saker. Och jag ber er att tänka över hur ni behandlar min familj och mig. Vi har också känslor. WWJD? Inte ta avstånd ifrån en medmänniska iaf.
Over and out…. Ulrika OskarssonCitera
28th juli 2010 at 17:47
Michael G. Helders says:
@Ulrika Oskarsson:
Tack för det du delar med dig Ulrika. Tror det kan vara värd att skriva ett inlägg om detta. Återkommer så snabbt jag kan.
Varma hälsningar,
Michael Michael G. HeldersCitera
28th juli 2010 at 17:53
Ulrika Oskarsson says:
@Michael G. Helders:
Tack Michael. Ska nu försöka samla ihop mig och gå till kvällsmötet.
*kram* Ulrika OskarssonCitera
28th juli 2010 at 18:10
Juha says:
Starkt av dig Ulrika att dela med dig så här öppet av din situation och hur du känner kring församlingen och Hinn. Jag var från början själv starkt skeptisk till LO och UE. Med åren lärde jag mig dock att uppskatta både UE och LO och hyste stor respekt för Ulf som den gudsman han är/var. På senare tid har jag dock oroats av det nästan förbehållslösa omfamnandet av RKK och det faktum att Hinn bjöds in. Visst har jag varit försiktig och skeptisk till annat tidigare också, men vart efter LO mognat trodde jag mig se en församling som skulle komma att betyda än mer för svensk kristenhet i positiv bemärkelse. Som sagt, på senare tid har jag fått anledning att revidera den uppfattningen och vara försiktig och avvaktande. Jag tror det är många som nu avvaktar vart LO och UE ”tar vägen”. JuhaCitera
28th juli 2010 at 19:04
janne says:
Okey,, lördagens möte med Hinn kanske inte var så lätt att fatta och förstå, de var ganska djup förkunnelse.,,men söndag fm och speciellt söndag kväll var det bästa man hört på mycket länge, där var Jesus i centrum, klassisk kristen undervisning med helande manifesterande, de behöver inte vara så stelt som det är i de flesa svenska frikyrkor,
En kampanj i Stockholm med Benny Hinn skulle kunna fylla Globen, skulle se fram emot det med enorm glädje..
God Bless Benny Hinn janneCitera
28th juli 2010 at 19:49
Mikael W says:
Hej! Jag är enig med Christians kommentar! Har svårt att se hur Ulf Ekman överhuvud taget kunde bjuda in Hinn till Europakonferancen. Det är ju alltid lätt att bara baklog och rätta Hinn efterårt. Men efter så många år i ”brancen” så VET Ulf Ekman vem Hinn är och står för. Att så överse det och fortfarande bjuda in honom och låta honom få taletid i predikostolen, tyder inte på gott andligt omdöme i mina ögen. Och om Ulf Ekman var sååå ledsen över Hinns predikan måste han har rätt dårlig smak i munnen efter att ha låtit honom fortsätta predika om söndagen, och att han bjudit in honom överhuvudtaget. Mikael WCitera
28th juli 2010 at 20:17
Christian (den andra) says:
Exposing Error
by Dr. Harry Ironside
Home
Jehovah’s Witnesses
Mormonism
Articles
Audio
Testimonies
Other Groups
Apologetics
Contact Us
Links
Objection is often raised even by some sound in the faith regarding the exposure of error as being entirely negative and of no real edification. Of late, the hue and cry has been against any and all negative teaching. But the brethren who assume this attitude forget that a large part of the New Testament, both of the teaching of our blessed Lord Himself and the writings of the apostles, is made up of this very character of ministry, namely, showing the Satanic origin and, therefore, the unsettling results of the propagation of erroneous systems which Peter, in his second epistle, so definitely refers to as ”damnable heresies.”
Our Lord prophesied, ”Many false prophets shall rise, and shall deceive many.” Within our own day, how many false prophets have risen; and oh, how many are the deceived! Paul predicted, ”I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock. Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them. Therefore watch.” My own observation is that these ”grievous wolves,” alone and in packs, are not sparing even the most favored flocks. Under shepherds in these ”perilous times” will do well to note the apostle’s warning: ”Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers.” It is as important in these days as in Paul’s, in fact, it is increasingly important-to expose the many types of false teaching that, on every hand, abound more and more.
We are called upon to ”contend earnestly for the faith once for all delivered to the saints,” while we hold the truth in love. The faith means the whole body of revealed truth, and to contend for all of God’s truth necessitates some negative teaching. The choice is not left with us. Jude said he preferred a different, a pleasanter theme-”Beloved, when I gave all diligence to write unto you of the common salvation, it was needful for me to write unto you, and exhort you that ye should earnestly contend for the faith which was once delivered unto the saints. For there are certain men crept in unawares, who were before of old ordained to this condemnation, ungodly men, turning the grace of our God into lasciviousness, and denying the only Lord God, and our Lord Jesus Christ” (Jude 3, 4). Paul likewise admonishes us to ”have no fellowship with the unfruitful works of darkness, but rather reprove them” (Eph. 5:11).
This does not imply harsh treatment of those entrapped by error-quite the opposite. If it be objected that exposure to error necessitates unkind reflection upon others who do not see as we do, our answer is: it has always been the duty of every loyal servant of Christ to warn against any teaching that would make Him less precious or cast reflection upon His finished redemptive work and the all-sufficiency of His present service as our great High Priest and Advocate.
Every system of teaching can be judged by what it sets forth as to these fundamental truths of the faith. ”What think ye of Christ?” is still the true test of every creed. The Christ of the Bible is certainly not the Christ of any false ”-ism.” Each of the cults has its hideous caricature of our lovely Lord.
Let us who have been redeemed at the cost of His precious blood be ”good soldiers of Jesus Christ.” As the battle against the forces of evil waxes ever more hot, we have need for God-given valor.
There is constant temptation to compromise. ”Let us go forth therefore unto Him without the camp, bearing His reproach.” It is always right to stand firmly for what God has revealed concerning His blessed Son’s person and work. The ”father of lies” deals in half-truths and specializes in most subtle fallacies concerning the Lord Jesus, our sole and sufficient Savior.
Error is like leaven of which we read, ”A little leaven leaveneth the whole lump.” Truth mixed with error is equivalent to all error, except that it is more innocent looking and, therefore, more dangerous. God hates such a mixture! Any error, or any truth-and-error mixture, calls for definite exposure and repudiation. To condone such is to be unfaithful to God and His Word and treacherous to imperiled souls for whom Christ died.
Exposing error is most unpopular work. But from every true standpoint it is worthwhile work. To our Savior, it means that He receives from us, His blood-bought ones, the loyalty that is His due. To ourselves, if we consider ”the reproach of Christ greater riches than the treasures of Egypt,” it ensures future reward, a thousand-fold. And to souls ”caught in the snare of the fowler”- how many of them God only knows-it may mean light and life, abundant and everlasting.
Dr. Harry Ironside (1876-1951) Christian (den andra)Citera
28th juli 2010 at 20:41
Christian (den andra) says:
förlåt min klantiga ”saxning” fick med menyerna med, höjer min röst för en ”edit” knapp, samt undrar om det finns möjlighet använda [b]fet[/b] stil eller [i]kursiv[/i] (testar där
) skule vara bra när man vill lägga fokus på något Christian (den andra)Citera
28th juli 2010 at 20:43
Daniel Lundgren says:
@Christian (den andra):
För att göra fet och kursiv gjorde du rätt, fast använd <> istället för [ ] runt bokstav.
eller om det går. Daniel LundgrenCitera
Vet inte om ni får ha edit-knappar
28th juli 2010 at 21:00
Lars W says:
”Men om man jämför allvaret i de katolska dogmer med Benny Hinn’s predikan i lördags, så är inte katolska kyrkan i närheten av en sådan farlig förkunnelse för människors frälsning!”
Benny Hinn är bekännande katolik så du slipper välja. En katolik kan givetvis läsa innantill i Bibeln och på så vis ”producera” en riktig förkunnele. Men alla deras traditioner och dogmer är stark antikristliga.
Fortsätt ta fullt avstånd från Romkyrkan, Michael. Lars WCitera
28th juli 2010 at 21:37
Lars W says:
@Ulrika Oskarsson:
Blir mäniskor helade?
Många falska vittnesbörd är avslöjade i Benny Hinns kölvatten. T ex att han påstod sig helat alla på ett sjukhus i Canada och därmed tömde det på patienter. Sjukhuset har inte en enda verifikation på något helande eller utskrivning vid den tid som Benny Hinn anger.
För bedömningen tycker jag även hans eskapader i Rom runt 13 juli bör vägas in. Skrev idag om detta på Kyrkforum:
http://www.kyrkforum.se/nyheter/2600-benny-hinn-paula-white-sant.html#post49153 Lars WCitera
28th juli 2010 at 21:46
Lennart Svensson says:
Hej Michael!
Du säger:
”Katolska kyrkan har extremt många villoläror”.
Jag skulle istället vilja säga att hela RKK är en enda Stor Villolära från början.
Samma onda andemakt bakom RKK som bakom Benny Hinn.
Dessutom är de farligare än Bennys läror, De är ju inte direkt BH:s läror som
evangeliserar bland Sveriges kristenhet idag.
Mvh Lennart Svensson Lennart SvenssonCitera
28th juli 2010 at 21:46
Patrick Ölund says:
Ulrika Oskarsson, länge sedan jag såg något från dig. Stå på dig. Jag tror att det är många som respekterar dig (och din man). Jag respekterar dig för att du är lojal mot din församling även om du inte håller med i allt. Jag tror inte egentligen att det är många som är emot dig och John utan det är väl kanske avsaknaden utav de som egentligen inte har lärt känna dig och inte känner till er situation som är det jobbiga (ni hittar inte stöd). Men stå på er. Var föredömen och älska Gud och älska människor.
Mvh,
Patrick Patrick ÖlundCitera
28th juli 2010 at 00:24
Kärlek, kritik och gemenskap (personligt- rakt från ”hjärtat”) Del 1 « Erevna – Blogg & Tankesmedja says:
28th juli 2010 at 00:25
Ulrika Oskarsson says:
@Patrick Ölund:
Tack Patrick. Du skriver kärleksfullt och insiktsfullt.. Ja jag har inte kommenterat på ett tag på någon blogg, har inte haft någon lust men nu efter Hinn-helgen har jag så mycket att bearbeta så saker blossar upp som jag känner att jag måste skriva om.
Jag hade tyckte det varit trevligt att få träffa dig och din fru under konferensen men vet ju att ni inte är här. Nästa gång!
Tack för dina vänliga ord.
Ulrika Ulrika OskarssonCitera
28th juli 2010 at 08:27
Stefan says:
Om frukten av att Benny Hinn besökte europakonferensen blir att han gör bättring på endel områden, då ser jag en god mening med hans besök.
Det kanske rent av var en av anledningarna till att han bjöds in?
Att vara beredd att förmana honom, men att samtidigt uppmuntra honom i den tjänst han en gång har fått av Gud
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=220452 StefanCitera
28th juli 2010 at 17:44
Anders Gunnarsson says:
Michael G Helders
Kan du förklara för mig skillnaden mellan Augustinus katolska Kyrka år 400 med nuvarande 1600 år senare, vilket gör oss så obibliska? Påvens ämbete? Mariologin? Mässliturgin?
Jag förstår inte att du inte kan få ihop det. Jag är bibeltroende (född in i bibeltrogna vänner) och katolik och det går aldeles utmärkt. Att du inte får ihop det, behöver ju inte betyda att det inte går. Det känns lite väl högfärdigt att förkasta 1,5 miljarder kristna och 2000 år av teologiskt tänkande i katolicismen och ortodoxin. För att vaccinera dig mot högfärden tycker jag du borde besöka en katolsk präst. En av de främsta i landet bor i din stad; läs gärna http://www.enhetensvanner.se/pdf/Brev_till_FKE_pask_2010.pdf. Ett brev till FKE av Piltz, som jag tycker sammanfattar läget i SveK och övriga protestantiska rörelser i landet bra… Om du verkligen vill förstå är samtal livsnödvändiga; om inte för annat, så för att ”lära känna fienden”…
Allt gott! Och svara gärna på de punkter i katekesen som Augustinus år 400 inte skulle omfatta (eller dåtidens Kyrka). Anders GunnarssonCitera
28th juli 2010 at 11:10