GB: Christian Jelbring- Osamlade tankar och funderingar

10 comments

Posted on 24th juni 2010 by admin in Uncategorized

, , , , , , , ,

Här kommer ett gästblogg inlägg av Christian Jelbring från http://www.predikoindex.com/:

Jag skäms, min Kristendom har varigt så förutsägbar, så säker, så konventionell, och så bekväm. Jag och många andra med mig har alla levt en kristendom som vi kan ”utföra”. Vi har inte ”vänt upp och ner på hela världen” (Apo 17:6 LB)

Jag misstänker starkt, eller rättare sagt är nog helt övertygad om att stora delar i min kristendom är mer en ”ärvd” kulturistisk kristendom än vad det är en apostolisk Andefylld och Andelett kristet LIV.

Ändå är den syn på mig som jag kan förstå utav vad andra tros syskon har sagt om hur de ser på mig följande, ”radikal” , ”fundamentalistisk” och så vidare. Men ändå tycker jag att det faller kort från vad jag ser i skriften. Ett mönster för mig i Apostlagärningarna är att var helst apostlarna kom, antingen blev det väckelse, eller upplopp, antingen sveptes själar, avgudadyrkare, människor fångade under lagen in i Guds rike, eller så utbröt ett raseri, upplopp, förkunnarna utav Guds evangelium blev hånade, stenade och misshandlade.

En fråga jag ofta ställer mig själv är varför har inte vår kristendom denna effekt? Varför har inte vår tro denna effekt? Frågan är lätt ställa när den är generell, eller om något annat tros samfund man inte är ense om alla läror och tros satser, men när jag ställer den till mig personligen blir den besvärlig…

Varför har inte min kristendom denna effekt?

Svaret kan vara olika, det kan vara specifika saker, men några saker som snurrar i mitt huvud och tynger mitt hjärta vill jag skriva av mig. Jag är inte vältalig, eller en storslgen författare utav artiklar eller något sådant, allt jag kan göra är att lätta mitt hjärtas börda.

Sakerna jag skriver om är inte nödvändigtvis i någon prioriterad ordning eller strukturerad tankegång. Mer mina inre tankar jag brottas med.

I Hebreerbrevets berömda elfte kapitel, kallat av vissa ”trons hjältar” har jag ofta läst om alla de stor dåd dessa män gjorde i tro, så ofta talar vi om tron, och vad den kan utföra. Jag vill på inget sätt förminska tron, eller dess ”positiva” effekter, tron kan flytta berg, den kan hela, den kan få fiendens härar att fly, den kan stänga lejonets gap. Men störst av allt är att tron kan frälsa en människas själ. Återförena en förlorad Gudsföraktande syndare med sin skapare… Dessa ting är otroliga och värda talas om i all evighet.

Men det verkar som om i vårt trygga samhälle, där få utav oss vet vad lidande är, visst har alla lidit, vissa fruktansvärd och bortom vårt förstånd även i sverige, men vad jag vill peka mitt finger på är att hela vårt samhälle är uppbyggt runt att slippa lidande, slippa död, svårigheter….

Hela vårt samhälle är strukturerat för att i alla avseende avlägsna helt eller maximalt förminska dessa saker. Detta öär naturligtvis ingen dålig sak och jag menar inte vi ska avskaffa dessa saker. Men faran med detta ”välstånd” har skapat misstänker jag en kristen slags kompromissand kultur där våra kristna värderingar suddas ut och slås samman med denna ”välstånds” kultur.

Vi vet vilka dessa trons hjältar gjorde med sin tro…. vi eller jag har iaf hört dessa kraftgärningar citerade till mig åtskilliga gånger i mi n kristna vandring, ”du måste ha tro, Gud ska hjälpa dig”

Detta är en underbar sanning jag ber om mer tro till och ofta bett själv, men nyligen såg jag OCKSÅ att tron kan utspela sig på ett helt annat sätt. I hebreerbrevets elfte kapitel läser vi:
Heb 11:33 -35:


Dessa som genom tron har besegrat kungariken, övat rättfärdighet, fått löften, täppt till lejons mun,
utsläckt kraftig eld, undkommit svärdsegg, från svaghet har blivit starka, har blivit väldiga i krig, och drivit främmande härar på flykten. Kvinnor har fått igen sina döda genom uppståndelse.

Jag bryter mitt i denna vers, därför det är här jag slutat läsa, i många år var detta vad tro kunde resultera i….. detta jag fått höra om och om igen. Detta är sant och vi ska tro på dessa verser, förmodligen långt mer än vad vi gör….men det fortsätter…..och jag vill de som läser detta skall ha i åtanke, att det som radas upp här i de följande verser är EXAKT samma sorts tro, exakt samma sorts Gud, exakt samma sorts rättfärdiga Guds barn, men deras tro resulterade i något annat. Vi läser vidare…..:


…Andra torterades och ville inte ta emot någon befrielse, för att de skulle få en bättre uppståndelse.
Andra har fått utstå hån och gisselslag, och dessutom bojor och fängelse.
De blev stenade, söndersågade, frestade, dödade med svärd. De har gått omkring i fårskinn och getskinn, lidit brist, blivit förföljda och misshandlade.
Dessa som världen inte var värdig att ha. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och jordhålor.
Alla dessa har genom tron fått vittnesbörd, men fick inte det som var utlovat, därför att Gud hade utsett något bättre åt oss, för att de inte skulle bli fullkomnade utan oss.

Jag har aldrig någonsin hört, eller fastän jag läst, ens tänkt tanken att MIN tro skulle resultera i något av det ovanstående…. varför inte?

Jag vet faktiskt inte, men en man vid namn Art Katz sa att ”dagens totala avsaknad i vårt land från världens förföljelse är en skam för oss”

Och trots min dåliga översättning, så är jag övertygad om att han har rätt, han talade om Amerika, jag talar om sverige… hur är det ens möjligt? Att ett Guds hatande land, som lagstadgar saker som är styggelser för Gud, och upphöjer människans lust och totala uppror mot den levande Guden inte kan förfölja Jesu Krist efterföljare mer än vad som sker?

Jag har inte svaret, men jag misstänker om vi levt mer som nya testamentet lär, skulle förföljelsen stigit till dimensioner vi inte ens skulle kunna föreställa oss någonsin skulle kunna hända i Sverige.

Någon ställer sig säkert frågan vad menar du med leva som nya testamentet lär? De frågan är en tolkningsfråga. Ja det är givetvis en tolkningsfråga, men vems tolkning är då rätt?

För mig är det på följande vis, om jag fått en bibel, eller ett nya testamente, aldrig hört ett ord om kristendomen, Gud eller tron, åkt en öde ö läst denna bok 50 eller 100 gånger, läst om dessa Ande fyllda troende, trott bokstavligen på vad som stod där och varit i eld och lågor! Wow vilken kraft! Vilket liv! I denna församling av enkla troende! Hur hela världen är emot dem och deras Messias!

Jag föreställt mig på denna ö hur det skulle vara i en av dessa nytestamentliga församlingar! Denna kärlek! Alla delar allting! Alla hjälper varandra, denna gudomliga kärlek som flödar över! Där denna Gudomliga kärlek reser upp unga män som står i ”perfekt kärlek” utan fruktan och förkunnar i en avgudadyrkande kultur om deras frälsare och i deras Guds namn befaller människor omvända sig. Blir stenade, förföljda, får sina hus nerbrända, familj mördade och kidnappade, så mkt lidande men de fortsätter och de skriver brev till varandra och säger ”gläd er” mitt i allt detta….

Var finns detta i mitt liv?

Var finns denna kristendom i vårt land?

Varför händer det inget? Den mesta förkunnelse jag hör som är populär handlar om fem sätt få dig må bättre, fem sätt bygga en större församling fem sätt fixa det osv.

INGEN i hela kyrkohistorien av miljoner kristna har haft det överflöd och den lyx vi i Sverige har, ingen har någonsin haft den materiella trygghet och säkerhet som vi har… som sagt dessa är inte dåliga i sig, men den är livsfarlig när den förlamar oss och anpassar oss och gör oss oskiljaktiga från de otroende….

Mitt hjärtas börda är att få en tro, må den leda till väckelse eller upplopp, men bara den får vara fylld utav det LIV som är evigt, fyllt av Jesus. I min vardag få vara ett vittnesbörd hur jag lever ,talar och vad jag värdesätter vara kristallklart för alla i min omgivning. Må de se den levande Guden i mig, må de älska och omfamna honom, eller hata honom.

Men bara det blir så, må Gud väcka mig!

Christian från predikoindex (inte erevna christian)

Relaterade länkar:
Nyhem och Torp flyttar ihop?
”Unga måste våga testa Guds vilja”
Sveriges mest profilerade rasist har återvänt till Gud
Kärleken är Lagens uppfyllelse

10 Comments
  1. Björn Jönsson says:

    Man kan undra vad Jesus gjorde de första trettio åren för Guds rike, eller Johannes döpare, vad gjorde han i öknen, eller Paulus som var åtsidosatt i fjorton år, vad gjorde han då?

    Om man tänker som du gör, vad din tro kan åstakomma, så är man genast på fel spår, för en människas tro kan inte åstakomma någonting, skulle vi sedan a en gnutta av Guds tro, dvs den tro som Gud ger vid varje specifikt tillfälle, ja då blir det skillnad.

    Tro är lydnad, tro är inte att gå ut och göra saker för Gud, eller hans rike, utan tro är endast lydnad.
    Tro kommer nämligen av att ha hört och har man inte hört, så har man heller ingen tro.
    Problemet med många frikyrkor och dess medlemmar är det själsliga drivet, som man fått av stark undervisning som baserar sig på allt vad vi skall göra för Gud, men om det vi gör inte kommer utifrån att vi hört, då är det inte en Guds gärning, utan en egen gärning och orsaken till människans egna gärningar är som sagts ovan, fel undervisning, men också att man inte förstått vad tro är.

    Joh 6:28 Då sade de till honom: ”Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?”
    Joh 6:29 Jesus svarade och sade till dem: ”Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.

    Detta är svenskens dilemma, men om Gud vill något, ja då är han mäktig att både tala och leda, men om man inte lärt sig att känna herdens röst, vilket är det första kriteriet för att kunna vara ett lydigt Gudsbarn.

    Jesus sa, mina får hör min röst och de följer mig, alltså finns det ingen efterföljelse utan att höra herdens röst och när herden talar så är det väldigt bra att lyda.

    Att höra ger tro, att lyda det man hört, fullkomnar tron!

    Bj  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 15:04

  2. Harry Forsgren says:

    Håller med Dig Björn i vad Du skriver. Vi kan inte åstadkomma ngt med ”vår tro”. Tron är en hjälplös förtröstan till den Jesus ÄR och har gjort och kan göra idag.

    HaFo  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 17:34

  3. Christian (den andra) says:

    Givetvis menar jag inte att vi alla ska ”göra” något bara för görandets skull, är helt enig i det mesta ni säger. Men likaväl, tror jag ni ”missar” vad mina osamlade ”funderingar” vill komma fram till.

    Men om någon är helt nöjd med kvaliten på sitt kristna liv och vårt lands andliga tillstånd, och man växer dag för dag och blir mer lik Jesus dag för dag, i den situation Gud satt dig eller mig i så är det helt ok. Gud har lett mig genom ”ensamma ökenvandringar” och tider av hårt arbete, som Herren själv, det fanns dagar då han var så upptagen att han inte ens hade tid att äta, och trots det gick han och spendera hela natten i bön efteråt.

    Jesus gick in i faderns närvaro och lyssna, sen gick han och gjorde…..

    Guds vilja ser olika ut för oss alla. Detta var bara min börda, och jag misstänker många fler med mig. Ville bara ”räta ut” vad det var jag inte sa med mitt gästinlägg.

    hoppas ni missförstår rätt.

    glad missommar allihopa!  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 21:35

  4. Majlis says:

    Bra att du klargjorde vad du menade. Jag uppfattade ditt inlägg så som du la till, och brukar bedja ungefär så som du avslutade din text, att Herren ska vara tydlig och synlig i mig, att jag ska vara ett vittnesbörd var jag än befinner mig.

    Guds frid  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 23:02

  5. Lennart Svensson says:

    Hej Christian J

    Tack för ett bra inlägg. Det andades verkligen.
    Gud säger i sitt Ord:

    ”Bli stilla och besinna att jag är GUD”.
    ”Inte genom någon människas styrka skall någonting ske, utan genom min Ande”.
    ”Ty, vi vandrar INTE i åskådning, utan i tro.
    -Jag är Vinträdet sa Jesus och ni är grenarna, Förbli i mig.

    Detta är det Kristna livet. Det är detta vi har så svårt med.
    Vi vill så gärna hoppa ner från trädet och vara grenar och springa omkring och förgrena oss.
    Det är inte tron som flyttar Berget. Vår tro förflyttar GUD
    Det är Han som flyttar på Berget.

    Mvh L.Svensson  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 23:29

  6. Björn Jönsson says:

    @Christian (den andra):

    Du skriver: Jesus gick in i faderns närvaro och lyssna, sen gick han och gjorde…..

    Om vårt liv är baserat på lyssnandet, så kommer Gud själv att föra oss till det han vill, dvs sina förutberedda gärningar.

    Bj  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 11:00

  7. Lelle says:

    Det lät bra, men bara delvis , det är ena sidan. Men å andra sidan är tron utan gärningar död.
    Vi tycker ofta att vi är mer andliga när vi ber eller sitter och mediterar än när vi arbetar. Vi behöver
    säkert tillbringa mer tid med enskilt samtal med Herren. För att Gud skall bli mer synlig i oss
    och för att vi skall kunna lyssna till Gud, vilket är viktigt.

    Och naturligtvis är våra gärningar inte det första utan vår tro, vår relation till Gud. Det är
    grunden. MEN vår tro är det som sedan övervinner världen och gärningarna bevisar vår tro.

    Det är inte för inte som världen snart har evangeliserats av människor som haft tro,
    tro på Guds ord, som säger att vi skall gå till hela världen,
    tro på det de själva upplevt av frälsning och andedop.
    Men också tro på att de med Guds hjälp verkligen kan göra saker som Gud vill fastän det
    verkat omöjligt.  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 11:04

  8. P-O.S says:

    Intressant inlägg. Jag tror många går omkring med dåligt samvete för att de inte gör tillräckligt för Guds rike. Men jag tror att de flesta kristna gör mer än de vet om. Tretusen blev ju till exempel frälsta den första pingstdagen, men hur många av dem blev evangelister och apostlar?
    Ändå var de älskade av alla, vilket jag tolkar som att de var ett ljus i samhället.
    De bara var dem de var. Om man gör det som är gott så är man ett ljus, och om man säger nej till dem som vill ha med en på dumheter så är man ett salt. Hur stor hjälte man är då man följer de råden beror helt på omständigheterna och miljön.
    Man kan nästan kalla hela Sverige för en enda kristen församling, åtminstone fram till dess att staten skilde sig från kyrkan. Därför har det varit ganska behagligt att vara kristen här hemma. Men nu börjar vi få utmaningar igen från diverse grupper i samhället. Den sista striden har börjat, men vi strider inte med svärd utan med Guds ord.
    Heb 4:12 Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 18:58

  9. Lennart Svensson says:

    Hej Christian 2 !

    Jag tror vi kan slappna av i det här med ”görandet”. Jag tror lösningen ligger i :”låt er fastmer uppfyllas av helig ande”. När jag var nyfrälst läste jag om den amerikanske evangelisten, Dwight Moody. Han åkte tåg en gång och hamnade i en kupè där det satt en annan man. Efter ett tag vände sig mannen mot Moody och utbrast: ”Ni har övertygat mig om synd”. Moody hade inte ens öppnat sin mun, men mannen hade kommit i syndanöd, bara genom Moodys närvaro i kupèn. Det kallar jag evangelisation.
    Jag tror den Helige Ande i oss, gör en massa saker genom oss, som vi inte har en aning om.
    Bara det att Han bor i dig Christian, gör så att Guds Närvaro, etableras där Du går fram. Underbart.

    Mvh Lennart Svensson  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 00:11

  10. Christian (den andra) says:

    Jag inte så mkt inne på kvantiteten i vårt görande, eller att vi nödvändigtvis måste göra något annorlunda, mer inne på varför det vi gör, litet stort, inte resulterar i samma sak som det vi ser i apostlagärningarna?

    vad är skillnaden på¨vår tro och de första kristna? vad är skillnaden på deras helige ande dop och vårat? en del blev fyllda av anden och några verser senare blir de brutalt mördade….

    Varför leder inte Guds Ande oss så i sverige(förlåt mina brutalt generaliserade frågor)

    också lite inne på att vi har de så bra att vi blivigt ”obekväma” med lidande och svårigheter, och det känns obekvämt för oss att vi skulle kunna bli fyllda med guds Ande och i nästa stund hatar
    alla oss och tycker jorden vore än mycket bättre plats utan oss.

    det är väl denna effekt jag saknar….. de ”positiva” sakerna mänskligt sätt finns ju i överflöd….

    Men att lida för Guds rikes sak är en ära större än allt annat…. så varför lider inte vi kristna mer i sverige? sverige är på alla sätt Gudsfientligt och föraktar i stort allt Gud har att säga oss genom sin son. Detta är ju bara mina åsikter och erfarenheter.

    men kort sagt, jag tror världen och dess världs syn är för mycket ibland oss.  Citera

    SvaraSvara

    24th juni 2010 at 21:37

Lämna en kommentar