Hade egentligen tänkt att ha en liten bloggpaus- och bara svara på kommentarer en stund…Men väljer att skriva en spontan artikel nu i kväll…med lite personliga tankar och funderingar. Funderingarna hade jag egentligen tänkt att först och främst dela med mig efter att min utredning på neuropsykiatrin är klar, men väljer att dela med mig lite nu i kväll- så för jag eventuellt återkomma när utredningen är klar 
.
Kommer ihåg en av mina allra första offentliga predikningar, tror det var tredje eller fjärde gången jag predikade. Jag var extrem nervös som vanligt (jag har social fobi- och det finns inget värre för mig än att tala inför en grupp människor!)- och kanske lite extra nervös inför ämnet jag predikade om- vilket var att kristendom är ingen ”lyckoreligion”- och jag predikade utifrån 1 Petrusbrev. Jag var ganska säker på att bli sågad, men till min förvåning så blev jag inte det, utan folk började öppenhjärtlig att dela med sig lite olika slags prövningar dem hade varit och gick igenom, och det hela avslutades med gemensam bön i ring.
Detta är en av de finaste upplevelserna jag har haft i mitt liv, inte min predikan- utan hur församlingen delade med sig som syskon, och hur man gemensamt sträckte sina händer mot himlen för att undfå nåd från Herren. Jag skulle önska att varje Gudstjänst avslutades så, att var och en vågar att öppna sig helhjärtat i öppenhet och ärlighet inför varan, och var man hjälps åt med förbön, lovsång, bikt och tillbedjan- utan religiositet, högfärdighet eller högmod.
Sedan jag blev frälst har äldre mognare kristna alltid varnad mig för att predika för raka budskap, inte för att det är något fel i raka budskap- utan för att Herren har en tendens att pröva än i det man själv predikar om (så jag tror man kan utgå ifrån att Herren förväntar sig- att man ska leva som man lär!). Jag har aldrig helt förstått detta, jag har tyckt utifrån mina egna ögon att jag har levd som jag har predikat. Men ajja bajja vad jag har haft fel!!
Inte så länge sen det var påsk, förra årets påskdag så predikade jag om att vägen till väckelse var att genom Guds nåd få ett Davids hjärta, och vägen för att få ett sådant hjärta är genom att bedja som David såsom i t.ex Psalm 51. I denna predikan tog jag också upp att det är extremt farligt att bedja så, eftersom all mörke kommer att göra allt i sin makt att få dig på fall (eftersom om du bedjer som David så visar du att du är villig att låta Herren bygga huset- och att du öppnar dig för Herrens värk i dig- mörkret är inte rädd för dig- dock är de extremt rädd för Herren!). Trodde själv jag hade bett, och levd som jag predikade, tyckte också själv förra året att jag hade mött mörkret och blivit hårt attackerat!- Men ajja bajja hur fel jag har haft!
För ca ett halv år sen delade jag med mig denna musik video på min gamla blogg:
- precis vad denna låten handlar om- så kändes mitt liv just då! Vilket också gjorde att jag kände igen mig i Pär’s text här om veckan.
Och egentligen borde jag egentligen ha instämt i denna sång::
Eller hur?
Men så var det inte, så har det inte varit och så är det inte!
Jag har tidigare erkänt att om jag hade vetat vad det kristna livet innebar- så skulle jag aldrig av egen kraft och vilja bli en kristen! Jag har också tidigare erkänt att jag under perioder har velat säga ifrån mig min kristna tro. En sådan period började också för 6 månader sen, och pågår den dag i dag.
Jag gillar helt enkelt inte att vara en kristen, jag tycker det är svårt, jag tycker det är för hårda prövningar, jag tycker kristenheten är tom, det finns stort sätt inget i mig själv som jag gillar med den kristna tron- såsom jag har upplevd den de 5 åren jag har varit frälst!
Så vad var det denna gången som har rubbat min tro?- Ju först var det mina kognitiva förmågor som blev kraftig nedsatta, sen var det beskedet om att jag kanske var dement eller hade en hjärntumör, nu är det utredning på psyk- och det ser ut som antingen har en autismspektrumstörning, eller en personlighetstörning som borderline, men det hela kan också vara att det jag har varit igenom dessa 5 år (vilket är i mina ögon ”some heavy shit!”)- har tagit i fatt mig och påverkad mitt psyke på olika sätt. Jag vet ingenting så länge, läkarna ger så lite information som möjligt, men de har visat mig test resultaten så här långt (utan att säga för mycket)- och då jag tidigare har arbetat med barn och ungdomar med neurospsykiatriska störningar- så vet jag tillräcklig om vad de resultaten egentligen betyder.
Det har varit en hård hård nött för mig att knäcka! Känns som jag inte vet vem jag själv är längre, min identitet har vikt, samtidig är det en påfrestande situation i hemmet- jag brottas med extrem ångest (vilket självklart gör att jag inte fungerar optimalt) och dödsångest på nätterna (vilket gör att jag sover dåligt). Och det är klart att då detta har pågått över en längre tid- även har börjat ”slita” på min fru, bredvid våran dåliga ekonomi- vilket aldrig värkar lösa sig- då jag ständig återfaller i psykiska problem- vilket gör det omöjligt att arbeta…Ja jag kan försätta att ramsa upp saker som upplevs jobbigt. Försöker fortfarande att vara en god kristen, men på grund av ångesten så klarar jag inte läsa den litteratur jag brukar att läsa, jag har svårt att läsa Bibeln, jag orkar inte svara på mejl, orkar knappt att umgås med vänner, och ja- kort och gott känns det som jag stångar huvudet mot väggen!
Ända jag tycker om, och använder tid på- har varit att svara på kommentarer, och kommentera lite på Aletheia. Det kan kanske uppfattas konstigt för den som undrar varför jag inte svarar på mejl, eller andra- att jag har ”tid” att kommentera. Men till saken hör den, att de allra flesta debatter och disktioner som pågår just nu och har pågått i blogsfären har mer eller mindre handlat om evangelium och Jesus Kristus. Så att kommentera har varit min väg att tänka och fokusera på Kristus- även om jag inte känner för det, och även ett verktyg att se Korset- då nåden har varit så central i debatterna. Så kort och gott, det finns ingen tid under dagen var jag är så fridsam, och känner att jag kan vila- som när jag kommenterar här på Erevna eller på Aletheia- tro det eller ej! Jag vet det är själviskt, att fokusera och ägna tid åt sig själv. Även medveten om att det är fel motiv att ha för att kommentera och debattera (motivet borde vara Guds ära- och inte själslig eller andlig vinning).
Jag vet att varje kristen måste gå sin egen Golgata vandring ensam!
Jag är medveten om att innan man tackar ja till Guds kallelse så ska man också beräkna kostnaden (vilket jag aldrig har gjort- och något jag har svårt att lära mig- är nog ganska lik Petrus där 
). Men jag tycker det är hårt?
Vad kan jag t.ex lära mig ifrån de erfarenheter jag gör nu? Ju jag är på väg att lära mig att om så min IQ är på 80 eller om den är på 135, så är Herren mitt vittne! Jag är på väg att lära mig att jag kommer inte närmare Herren för att jag tillbringar tid i bön- även när jag inte känner för det, jag är på väg att lära mig att jag kommer inte närmare Herren för att jag studerar Skriften- även när jag inte känner för det, jag är på väg att lära mig att Guds nåd räcker även för mig, och oavsett hur mycket jag skulle försöka göra avkall på min kristna tro- så kommer jag aldrig att kunna skiljas från Guds kärlek- eftersom Herren kan inte förneka sig själv.
- Det är dessa punkter jag kan se- kan vara lärdomar av de prövningar jag nu går igenom. Jag kan på inga sätt och vis säga att jag har erfaret dem, eller att jag tror på det. Nej, just nu är jag extrem trossvag! Men jag vet, jag tittar på människor som har vandrat innan mig, CO Rosenius t.ex som också brottas mycket med psykiska problem, Luther likaså! Det är uppmuntrande att se på dem.
- Men Man behöver hjälp, man kan inte bära sitt kors ensamt! Inte ens Jesus klarade av det! Och är inte lidande något envar Kristen måste gå igenom? I Filipperbrevet 1:29 kan vi läsa: Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull
Så vi har fått inte bara fått nåd att tro på Kristus, utan också till att lida för hans skull. Lidande kan på så sätt vara en gåva Gud själv har beviljat till oss (se historien om Job). Ta en titt på profeterna i Gamla testamentet, titta på apostlarna och du ser mitt poäng! Precis som Paulus konstanterar i 2 Tim 1:8: Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium efter den kraft som Gud ger.
Men Rom 15 och Gal 6 pekar på hur kristna ska agera ovanför varandra i frågor som rör det här. Här tror jag vi har en hel del att lära här i Sverige!
Varför tar jag först upp en upplevelse för sedan personliga prövningar?
Ju eftersom jag längtar efter en församlings gemenskap var Kristi kärlek är så genomträngande att församlingen kan älska varandra såsom Jesus älskar församlingen- vilket är helt omöjligt utan att Anden är verksam- och Anden är endast verksam där Guds Ord predikas!
Vi har inte utvalt Jesus, utan Kristus har utvalt oss och bestämt att vi ska gå ut och bära frukt, sådan frukt som består. Såsom Fadern älskade Kristus, så älskar han oss.
De som har upplevd Guds kärlek, de älskar också Gud vilket ledar till att man använder alla tillfällen att visa det.
Skillnaden mellan en hycklare och en genuin kristen är att glädjen i frälsningen består endast i en kort stund för hycklaren, medan för den genuine kristna så varar glädjen livet ut. Den genuine kristne visar sin kärlek till honom genom att bära sådan frukt som består, genom att hålla hans bud.
Vetskapen om att vi har inte utvalt Kristus, utan han har utvalt oss, ger också en förtröstan. I Joh 15, ser vi att Jesus visar på att relationen mellan oss kristna och honom ligger inte i oss, utan i honom själv. Detta är ett gott budskap, eftersom det visar på att Kristus valde oss att bli hans vän innan vi valde honom, Kristus har givit oss privilegiet att komma lika nära honom som han själv är nära Fadern, vilket i sin tur leder till att vi kan få en sådan frukt som består, inte av oss själva eftersom för oss är det omöjligt, men som en följd av den kärlek Jesus har för oss, kärleken är inte att vi har älskat Jesus utan att Han har älskat oss först.
Detta är också något som ska leda till genuin kärlek, värme och syskonskap i församlingen. Där evangelium inte predikas, där finns heller ingen genuin kristen gemenskap.
Lite som John Piper predikar om här:
- Det kristna livet John Piper talar om här- skulle vara en omöjlighet i 98% av Sveriges kristna församlingar!
Och det är det som stör mig. Jag skulle önska jag var med i en gemenskap, var man såg sig själv i ljuset av Skriften- så att man var medveten om att man är en syndare frälst av Guds nåd. Jag skulle önska att jag var med i en gemenskap var man såg sig själv så att man var medveten om sin position i Jesus Kristus- dock att denna position var av nåd allena. Jag skulle önska jag var med i en gemenskap, som kunde ta till sig t.ex David Wilkersons profetiska budskap till Sverige 2004! Jag skulle önska jag var med i en gemenskap var man bad för sina bröder man har sett synda, istället för att döma ut dem, jag skulle önska jag var med i en gemenskap var man erkände att man själv inte är utan synd- så att ens nästa kan känna sig frimodig att dela med sig syndabekännelser, brottningskamper, prövningar och annat- istället för att bli bemött av en sken av Gudsfruktan i en person som har ingen aning vad man man talar om!
Det är min önskan, det är vad jag längtar efter. Det är därför jag gång efter gång hackar på den humanistiska teologin som råder i våran församlingar- humanismen är en avgud som står ivägen för Guds värk i dig, mig och våran gemenskap! Det är därför jag gång efter gång hackar på de som går utanför Skriften, eftersom Den Heliga Ande bekräftar endast det som är sant och gott- och allt som är sant står i Skriften! Jag längar kort och gott efter biblisk kristendom och gemenskap!
Typ som det här:
Inte lätt att skriva spontant. Så ni för ta texten som ni vill.
Broderliga hälsningar,
Michael
Patrick Ölund says:
Michael, stå på dig! Du gör ett bra jobb i din förtröstan på Jesus. Tänk på Lewi Pethrus när hans älskade fru gick bort. Då skrev han sången ”löftena kunna ej svika”… nej, de står evigt kvar.
När det ser hopplöst ut för oss, då får vi bara se på Jesus så att vi inte tappar modet (Heb 12:1-3).
Han är med dig och din familj.
Gud välsigne dig
Patrik Patrick ÖlundCitera
3rd maj 2010 at 00:13
Anders Gunnarsson says:
Usch vad tråkigt att höra. Svensk kristenhet är inte vad den borde, därom är vi överens. Jag ska fortsätta be för dig… Ber oxå att om du inte blir bättre att du altmer kan fokusera på korset, världens dårskap; vårt fantastiska centrum. Den punkt där Gud och människa möts, där lidande och kärlek sammanstrålar och där skönhet och destruktion finns samtidigt. Kyrie eleison, Christe eleisom, Kyrie eleison… Anders GunnarssonCitera
3rd maj 2010 at 07:20
Tweets that mention Det suger att vara kristen! « Erevna – Blogg & Tankesmedja -- Topsy.com says:
3rd maj 2010 at 08:41
Christian says:
Patrick
Ursäkta men skrev han inte sången efter att hon hade blivit helad? Hon var däremot nära att gå bort. ChristianCitera
3rd maj 2010 at 08:53
Christian says:
Michael
Hopppas det snart blir bättre med dig. Immanuel! ChristianCitera
3rd maj 2010 at 08:55
Sleepaz says:
Michael..
Tack för att du delar med dig av dina innersta tankar. Du skall ha all beröm för att du vågar blotta dig på detta sätt.
Satan vill gärna att vi skall hålla inne med våra sårbara tankar. Så att du berättar detta, visar att du är på rätt väg.
Sen så kan jag hålla med dig, det är sannerligen inte enkelt att vara kristen.
Men det är bra mycket bättre att att alltid kunna förstösta på vår Herre.
Mitt gamla liv som ateist, så hade jag ingen att gå till.. Mitt liv var tomt, och jag fyllde mig med droger och annat skit.
Glöm inte var du kom från, och vad herren gjort i ditt liv, du har haft tider då du inte var kristen, försök att finn en styrka i att tänka tillbaka till detta. Vad har du nu, som du inte hade innan? Du är med i Guds familj, och lever i hoppet om att döden inte är slutet för oss. Du kommer att leva i herrens närhet. Frukta icke döden och sjukdomar. Herren har lovat oss att göra detta om intet.
Kan avsluta ett par ord, från den nu bortgångne katoliken Sven Stolpe. Som berör vad det handlar om att vara kristen.
- Det är ju inte kristendomens patent att göra någon till en bättre människa. Det är ju andra religioner som påstår det. Kristendomen säger tvärtemot, att människan är nästan lika syndig hela tiden, men hon lär sig inse att hon är det.” SleepazCitera
3rd maj 2010 at 09:10
Christian says:
Alla råd etc i den tunga period (typ själens mörka natt) du går igenom känns naturligtvis billiga och påminner säkert om de som Job fick…
Men jag skulle ändå vilja rekommendera dig att fästa dina ögon på Jesus trons upphovsman och fullkomare (Heb 12:2). Se på honom, fokusera på honom.
Följ uppmaingen i Heb 13:15 Låt oss därför genom honom alltid frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. I ditt fall känns det säkert som ett offer, något som kostar på, men gör det ändå. Du kanske inte känner för det men det står ju att det är en frukt från läpparna, inte från känslorna. Prisa Jesus, se hans storhet, härlighet, kärlek, barmhärtighet, nåd och godhet mot oss. N b att det öven står alltid, som sagt inte bara när vi känner för det.
Som det står i Jes 61:3
för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande.
Lovsångens klädnad i st för en modfälld ande och glädjens olja i st för sorg står det. När vi går in i lovsången vill Gud ta bort tungsintheten och vår modäfllda ande och ger oss glädjens olja i st för sorg. Problemet är bara att vi inte gör detta på en mer kontinuerlig basis. Jag vet dock av personlig erfarenhet att detta funkar.
Låt oss göra som David sa
Ps 34:2 Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun. ChristianCitera
3rd maj 2010 at 09:58
Gunnel says:
Tack Michael!
Som du vet förstår jag bara svenska texter och det har jag fått genom ditt ärliga vittnesbörd. Det finns en liten bok som heter:
”Den lidande människan” Den går att låna genom fjärrlån på bibliotek Sv Kyrkans förlag tror jag.
(Skall leta efter författaren namn så småningom)
Herren är med dig du tappre stridsman!
Guds frid i all kamp
önskar
Gunnel GunnelCitera
3rd maj 2010 at 10:09
Christian says:
F ö kan hela inledningen av Ps 34 vara värd att ta till sig
2 Jag vill alltid välsigna HERREN, hans lov skall ständigt vara i min mun.
3 Min själ skall berömma sig av HERREN,
de ödmjuka skall höra det och glädja sig.
4 Lova med mig HERREN, låt oss tillsammans upphöja hans namn!
5 Jag sökte HERREN och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa
som flyr till honom. ChristianCitera
3rd maj 2010 at 10:17
Christian says:
F ö om någon är i Stockholm i kväll så kan jag rekommendera lovsångskonserten med Harald Höidal kl 18 i Citykyrkan.
Be there or be square…
ChristianCitera
3rd maj 2010 at 10:45
Ronny says:
Michael !!! Jag tycker det du skriver är ett enda stort härligt du Kristus brev läst och sett av alla och inte skrivet med bläck och penna utan med Guds Andes eviga finger. Ett trons Guds kärleksbrev från Gud och till och för Gud …
Och till för dinna medmänniskor och sykon och livet och Guds församling och din skull som ditt frälst du och liv i Herren av och i bara Guds nåd i tron…. För endast Gud skull och till Guds ära bara …
Som vittnar om tro på Gud och Guds nåd och Ord och sanning och kärlek och vännskap och välsignelse och förlåtelse och frid med Gud . Och nya chanser och möjligheter hur många som helst i Gud .Och hans omsorg och gemmenskap ,att få tro och leva i ,såväl det kan bli för var och en redan på Jorden ….Och sedan helt som Gud vill det i himlen i Guds härlighet i frid med Gud för evigt …Som vårt framtids hopp som Gud håller modet upp med redan nu innan ,tills vi är där …
Som igenom ett av Guds verkliga vittnen och vittnes börd om Gud och Guds Ord och Guds Goda nåd och sanning och Goda vilja som du och ditt liv i Gud är ,liksom andra och deras liv på sitt vis .Och blott igenom Guds nåd för vår Herre Jesus Kristus Guds rättfärdighet och försonnig skull med Gud och nästan och anhöriga och vänner och våra närmaste och oss själva och församlingen i Gud bara .Och hela livet och hela Guds ord enligt Guds Ord bara som Gud vill.Och med frid med Gud om och när vill det sen eller tidigt eller för de mesta.För Herren vår rättfärdighets skull endast … Så ta det lungt och lär dig lita på Gud i hjärtats bön och tillit till Gud om hans vilja … Och vilja med allt, både före och efter och under nåt .och angående vem och vad vad som helst och allt och om allt och dig och ditt liv…Och igenom lidande misslykanden och synd och skäl till varför och följder hos dig och andra och fostran och tuktan. Och syndanöd och ånger och omvändelse och bättring .Och som Gud vill du ska få och ta ditt ansvar trots hur andra gör angående allt som han vill med .Och förföljelse och prövningar och nöd och smärta och fruktan och ångest och framgång och välsignelse och frid med Gud …Allt förmår du igenom honom som giver dig kraft….Och allting har sin tid kasta bort stenar och samla ihop .Och när nåt är över ,eller ej kunnde bli, eller färdigt ,gå vidare som Gud i sin nåd vill ge dig nåd och visa dig hur…Och kom ihåg Gud är den samme i både glädje och sorg .Och han är också alltröst Gud som förmår att trösta dig som han vill….Och att lönnen blir stor i Himmlen Så låt ingen stjäla din kronna inte ens du själv…Och man måste lydda Gud mer än människor även sig själv och andra än en själv….Och ingen vet vad som är i en människa mer än människan själv .Och så är det med Gud med …Men vi har inte fått världens ande .Utan Guds ande så vi kan veta vad som är i Gud …
Så därför när vi bättre lärt känna Gud finns ingen andlednig att missta Hoppet till Gud och tron på Gud och Guds Ord och Goda vilja därom om allt ,om Guds vilja …. Som Gud vill, enligt Guds Ord…Och lära oss tro och apcetera och bli tacksam och nöjd med som Gud vill .Och med Guds hjälp förmår vi det och vill vi det …För inget är omöjligt för Gud ….Och Gud vill skydda och rädda oss från allt ont …Som Palus sa hittintills har Gud frälst mig från allt ont.Och ska fortsättningsvis göra det med …Men som vi vet avrätades han för sin tros skull till sist…Men kanske det var Guds sätt samtidigt att slut frälsa Palus till sig till Himlen . Samtidigt som hans liv och tro på Gud och Guds Ord blev hans vittnesbörd från Gud om Gud och Guds Ord och nåd och sanning .Och Goda vilja och eviga frälsning till ett Guds barn en kristen en Herrens lärjeunge och tjännare i Gud …Som vittnar om Guds exsitens och kärlek … Så den som vill tro på Gud kan våga och vilja göra trots allt.In visheten igenom tron på Gud och Guds Ord att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre…
Och du är Herrens vittne du medsom Palus .Med dinna för och nakdelar att rätta sig efter Gud och Guds Ord om… Som med alla Guds vittnen och vitnesbörd och även församlingar och verk här i livet i övrigt med …Om hans nåd och kärlek och sanning om Gud och livet och försammlingen och Guds Ord Bibeln.
Som ger oss tro hopp och kärlek med uppenbarelse om Gud och hans Godhet och kärlek och omsorg om Gud och Israel Guds folk och alla och oss själva och livet ….Och Israel och hela världen och Sverige och Guds Ord och Guds församling .
Och Guds nåd och sanning och välsignelse om allt och med frid med Gud. Och som är ärlig och ödmjuk både med dinna för och nakdelar och framgångar och mottgångar och misslykanden…
Men ändå vill peka på Guds nåd för försoningens och rättfärdighetens skull för oss alla och dig och vädja om att tro på Guds nåd och kärlek för alla och dig och livet i Gud …
Du är min Broder i Herren och Gud gjorde nåt helt suveränt då han skapade dig .
Och även alla andra och mig med förstås …
Men nu är det dig jag uppmärksammar …Ditt hjärta och liv kan inte vara annat en äkta nåd och frälsning och tro på Gud från Jesus Vår Herre och Gud själv till Guds ära och för Gud skull bara …. Som jag ser på dig i Gud och Guds Ord….
Och du gör helt rätt som provar och ber och söker vidare och aldrig ger upp och slutar tro på Gud och Guds Ord bibeln för Gott trots allt…Du vandrar ju på vägen med honom som är vägen sanningen och livet och enda vägen till Fadern ,och som sa :Ingen annan väg än honom finns till Fadern….Hur skulle du då annat än kunna vara ärlig och san om du vill gå på den vägen .Och kunna gjöra nåt annat än resa dig upp när du faller igen, om du vill fortsätta på vägen.Med vår Herre Jesus hjälp endast?….Gud välsigne dig och de dinna och Guds frid!!!Ronny ps 103 RonnyCitera
3rd maj 2010 at 14:06
Elisabeth Hammarlund-Lorenzsonn says:
Tack Michael for din ‘genomskinlighet’ och inte ‘skenhelighet’.
Vi ar alla syndare fralsta av nad – ingen har nagot eget att beromma sig av.
Herrens nad ar var morgon ny, ja stor ar Hans trofasthet.
Jes.41:10 ”Frukta icke ty jag ar med dig; Var ej forsagd for jag ar din Gud.
Jag styrker dig, jag hjalper dig ock, jag uppehaller dig med min rattfardighets hogra hand.”
- – -
Antar att det svenska varvadret inbjuder till promenader tillsammans med frugan och den lille Isaac. Glad er tillsammans i Herren i Hans underbara natur! Elisabeth Hammarlund-LorenzsonnCitera
3rd maj 2010 at 15:37
Michael G. Helders says:
Fridens syskon,
Vilka härliga svar!
Jag kommer ”smaka” lite på eran kommentarer nu under dagen, återkommer senare i kväll.
Varma broderliga hälsningar,
Michael G. HeldersCitera
Michael
PS: Jag är van vid att bli dömd ut IRL när jag blottar mig- så ni som känner för det- kan även ta tillfället i akt och såga på mig lite- inte det att jag är sadomachokistisk, men jag vet jag har mina motståndare
3rd maj 2010 at 15:45
Patrick Ölund says:
Löftena kunna ej svika är en psalm där varje vers avslutas med den välkända strofen: ”Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar.”
Text och musik skrevs av Lewi Pethrus 1913 sedan hans hustru insjuknat strax före jul. Pethrus avbröt en predikoresa i landet när han fick beskedet om hennes sjukdom och att läkare förordade ett operativt ingrepp. De båda beslutade att istället sätta sin lit till Gud i bön. Hustrun tillfrisknade och psalmens två första verser skrevs under bönetiden.
Psalmen två sista verser tillkom senare. De skrevs i ljuset av hårda angrepp på pingströrelsen, samtidigt som Pethrus iakttog interna överdrifter av svärmeri, enligt Oscar Lövgren.
Helt rätt. Jag hade fel. Patrick ÖlundCitera
3rd maj 2010 at 15:51
Pär Stenberg says:
Michael, det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig men jag vet inte om jag har de rätta orden just nu. Men i sådana här situationer kanske inte orden är det viktiga. Vill att du skall veta att jag är här för dig om du känner ett behov av att prata. Du kan vara helt ärlig och öppen med mig.
Känner igen mig i mycket av det du skriver och det är av Guds nåd jag är och förblir kvar i hans Son. Jag har en otrolig dödsångest och hypokondri som ibland får mig att tvivla så starkt på Guds löften men oavsett så håller han mig kvar i sin hand. Ibland tuktar han mig rejält och det är först senare jag inser hur tacksam jag borde vara för hans handlingar. Ibland känns det som om våra böner inte för oss närmre honom, och att Skriften inte ger oss det stöd vi behöver, men sätt ditt hopp till att han kommer hålla sin löften om vi inte kan se effekterna av det i denna stund.
Dessa stunder bör inte trivialiseras utan det är något som kommer komma och något vi måste kämpa oss igenom. Inte heller tror jag att vi kan förväntas oss att sådana här stunder kommer att upphöra. Vi får sträva efter att han en sådan inställning som Paulus kunde ha i Messias: ”Vi är bedrövade men alltid glada” (2 Kor 6:10)
Herren kommer bevara dig genom det här. Ropa ut till Herren, och vänta på honom. Och vänd dig till oss, dina bröder och till din familj som Gud har givit dig som en tröst, som en krycka att luta dig emot.
”Jag skulle önska jag var med i en gemenskap, var man såg sig själv i ljuset av Skriften- så att man var medveten om att man är en syndare frälst av Guds nåd. Jag skulle önska att jag var med i en gemenskap var man såg sig själv så att man var medveten om sin position i Jesus Kristus- dock att denna position var av nåd allena. Jag skulle önska jag var med i en gemenskap, som kunde ta till sig t.ex David Wilkersons profetiska budskap till Sverige 2004! Jag skulle önska jag var med i en gemenskap var man bad för sina bröder man har sett synda, istället för att döma ut dem, jag skulle önska jag var med i en gemenskap var man erkände att man själv inte är utan synd- så att ens nästa kan känna sig frimodig att dela med sig syndabekännelser, brottningskamper, prövningar och annat- istället för att bli bemött av en sken av Gudsfruktan i en person som har ingen aning vad man man talar om!
Det är längtan som jag delar med dig. Men inte bara gemenskapen utan en vilja att få ta del av Guds Ord så att det kan få lov att styrka oss. Som jag skrev till Daniel, och Gabriella angående vår sökarvänliga-församling:
Eftersom vi ständigt bryr så mycket om att anpassa gudstjänsterna till nya besökare kan vi aldrig gå förbi standard texterna (Sacheus, förlorade fåret/sonen, ”Vem säger människor att jag är Matt 16″ och Joh 3:16) och fördjupa oss i Guds ord:
”Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom” (Hebr 6:1-2).
Men vad som är ännu mer sorgligt är att dessa ämnen är överkurs i vår tid, och tillhör inte ”the basics” av den kristna tron. Om bara församlingens medlemmar, Guds eget folk, tog sig tid att läsa vad Gud har sagt till oss, så att vi kunde få kött och inte mjölk från våra pastorer. Och om nu folk inte läser Skriften, ta tillfället i akt och undervisa från Skriften så att de får höra Gudsordet! Jag förstår inte… Bibeln är GUDS tal till oss? Hur kan vi inte vilja höra vad HERREN har att säga?
När världen och verkligenheten tränger sig på, håll fast i honom Michael. Det är inte dina strävanden som kommer rädda dig. Tro på hans löften men den lilla tro som Gud inte har tagit ifrån dig, och räkna stjärnorna på himlen i tro så som Abraham.
”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?” (Rom 8:32-35a)
Hursomhelst, vill jag bara säga att jag är otroligt glad att jag har fått lära känna dig, Michael. Älskar dig.
”Jag åkallade ditt namn, HERRE, längst nere i gropen. Du har hört min röst, tillslut inte ditt öra när jag ber om lindring och hjälp. Du kom mig nära när jag åkallade dig, du sade: ”Frukta inte!”. (Klag 3:55-57) Pär StenbergCitera
3rd maj 2010 at 16:51
Kamau Mweru says:
Michael, har du läst Frank Mangs biografier?
Frank Mangs, som ledde och tröstade så många, hade långa perioder av djup depression.
Jag har läst dessa böcker för jag har erfarit vad han talar om.
/Kjell Kamau MweruCitera
3rd maj 2010 at 17:02
P-O.S says:
Hej Michael!
Ursäkta om nedanstående låter hårt men det är frågor jag har ställt mig själv, och som har fått mig ur min depression (prisad vare Herren Jesus för det).
Älskar du Gud eller inte?
Har han rätt att göra vad han vill med dig?
Tänk om du hamnar i helvetet när du dör, vad ska du göra då?
Kommer du att förbanna Gud om du hamnar i helvetet?
Eller kommer du att ligga i helvetet och prisa Gud för att han har behandlat dig helt rätt?
Varför plågar du dig själv?
När Jesus säger att vi ska gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar så tar vi det som en befallning och kallar det missionsbefallningen.
Men vad med allt annat Jesus sa då?
”Oroa er inte”, var det bara ett litet råd i all vänskaplighet eller ska vi ta det också som en befallning? Kan du förlänga ditt liv med fem sekunder genom all din oro? Dör man så dör man! Det är Gud som bestämmer när du ska dö, och det är redan bestämt. Hur skulle din oro kunna ändra på den saken.
När du går och lägger dig på kvällen så kanske du aldrig vaknar upp något mer. So what!!! Om Gud vill att du ska dö så är det väl helt i sin ordning. Det är ju han som bestämmer eller tror du inte det?
Det finns mycket som gör mig glad här i livet, sådant som gläder alla människor, som till exempel att lyckas fixa en punktering, få beröm av frugan o.s.v. Men riktigt superduperjättelycklig är jag bara då jag prisar Gud på ena eller andra sättet. Oftast genom att sjunga lovsång eller bara gå omkring och prisa honom i tungotal varvat med vanlig svenska, och om jag är halvdöd så kanske jag bara tänker tanken ”jag prisar dig Jesus att jag fortfarande kan prisa dig i mina tankar”.
Så fort du prisar Herren Jesus så fyller han dig med sin Helige Ande och ger dig nya krafter. Det är i alla fall min erfarenhet.
Kom ihåg: ALLT FÖRMÅR DEN SOM TROR!!! P-O.SCitera
3rd maj 2010 at 21:02
Christian (predikoindex) says:
en bok som Gud använde i mitt liv för att öppna upp verkligheten utav att kunna glädja mig i alla prövningar och lidanden (inte nått hela vägen) var denna boken, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1589600983
den visdom som finns där är oerhörd, för den kristne som upplever svårigheter kan jag lova att han kommer förmodligen flera gånger vara på sitt ansikte framför Herren och flera gånger innan boken är slut prisa Herren mitt i de svåraste prövningar.
kortfattat kan man säga att för mig lärde den mig vara tacksam för allt Gud ger mig. Gott eller ”ont” , skönt eller svårt. Christian (predikoindex)Citera
3rd maj 2010 at 21:04
Per Kårhammer says:
Michael, käre broder!
Tack för din öppenhet som kom från hjärtat! Jag och min hustru ber för dig att du får kraft och styrka att gå igenom denna luttringseld. Fäst blicken på den sårmärkte Frälsaren! Du skall komma igenom!
Jag har under lång tid läst dina inlägg på olika bloggar med stor behållning. Du har en viktig uppgift för den tid som nu är!
Du skall få en sång av C.O. Rosenius som ofta hjälpt mig i svåra stunder!
Brodershälsningar i Kristus
Per K.
PÅ NÅDEN I GUDS HJÄRTA. Som Jesus bragt oss fram, Då Han för oss i smärta Blev död på korsets stam,
Jag nu allena bygger Min tro och salighet Och lever därför trygger Den onde till förtret.
På nåden i mitt hjärta Jag stödde mig en tid. Men då – vid syndens smärta- Jag miste all min frid.
Jag var så länge nöjder, Som jag mig kände rörd, Men var jag mindre böjder, Var strax min ro förstörd.
Men Gud ske pris, som lärt mig Att felet nu förstå Och bättre grund beskärt mig Att nu få vila på:
På nåden i Guds hjärta. Den Jesus bragt oss fram, Då Han för oss i smärta Blev död på korsets stam.
Väl har jag ännu skiften. Och känslan växlar om, Än varm och rörd av skriften. Än kall och död och tom;
Men nu jag lärt betrakta: Det skiftar ej hos Gud; Och nu jag lärt förakta Mitt eget hjärtas ljud.
Väl är min tro anfäktad, Men är dock en tro; Vanmäktig och försmäktad. Jag dock med den har ro.
Och kan jag rätt mig dölja i Kristus och bli still, så plägar kärlek följa. Fast icke som jag vill
Den egendom, som köptes med Jesu Kristi blod, Beseglad, när jag döptes, Blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta Och i det fastebrev, Som under dödens smärta Guds Son med blodet skrev.
Nu är det väl där ovan, Stor sak, hur det är här, Och given är nu gåvan, Och blidkad Fadern är
Den stund vi var ovänner, Vår Gud försonad blev. Om intet alls jag känner. Jag tror Guds fastebrev.
C.O Rosenius Per KårhammerCitera
3rd maj 2010 at 21:36
Lennart Svensson says:
Hej Broder Michael!
Ha-ha!
Du är en smart ”rackare” Du.
Inte undra på att Du får en massa förebedjare, som Nu Gud har lagt Dig på våra hjärtan.bl.a mitt!
Och jag som hade nog med mitt eget liv.
Jag bara ett råd till Dig och det är:
Skit i alla råd du kan få!
Kan det bli värre än Du har det just nu?
Lita på det Du min broder! Mycket värre!
Jag talar av egen över 30-års erfarenhet som kristen.
Ska Vi byta Liv kanske? Jag lovar Dig att jag inte har många förebedjare!
Det är inte många som skulle vilja ta i mig med papper ens.
Jag har gått arbetslös i 15 år och är utförsäkrad och levt på 100 kr/dag i 13 års tid.
Jag har universitets-utbildning och 400 000 kr i skulder. Jag har varit i en ”maladaptiv”
depression på psyk, med dygns total övervakning pga ”suicidsrisk”, allt pga av en
bilolycka där Gud lät mig få stanna upp ett tag och tänka över mitt liv.
När jag var nyfrälst så råkade jag få höra ett ord ang. ”Moody” där han sa: ”Det återstår
att se, vad Jesus kan göra genom en människa, som är helt överlåten åt honom”.
Jag beslutade mig där för, att jag skulle bli en sån kristen. Min fru brukade alltid säga:
”Du pratar alltid om ”Guds kraft”. Kan Du aldrig vara nöjd med ett vanligt liv.
Men det kunde jag inte. Jag såg på det kristna livet ung. som en ”karriärsväg” och
räknade ut hur många som skulle bli helade och jag skulle inte fälla ihop ”korpgluggarna”
förrän jag åtminstonde väckt upp en person från de döda! Och ”helgad” skulle jag verkligen bli.
Hur blev det då? Tja. 1974 så hade jag en fantastisk dröm från Gud, där jag fick vara med om uppryckandet. 1983 fick jag vara med att driva ut demoner hos en person. 1987 fick jag möta
en ängel i mänsklig gestalt och fick en livs profetia av en, där finanser skulle välla in.
Efter det då? Tystnad, tystnad, från Guds håll. Det kristna livet har verkligen gjort mig besviken.
Men så plötsligt hamnar man på Erevna och får ett Ord från GUD genom en enkel broder,
nämnligen Dig. Ett ord som PRECIS beskriver vad mitt liv handlat om och min situation nu.
Ett ord som fastnat som en kardborre i mitt hjärta:
”Man upplever Guds kärlek- och utifrån det också börjar älska Herren. Klockrent!”
Efter allt jag gått igenom, så lustigt nog, upplever jag att jag ÄLSKAR JESUS, så det bara knakar i mitt inre! Och som jag aldrig gjort förut!
Gud kommer att krossa Ditt jag Michael, tills det ordet blir en verklighet i Ditt LIv!
Men Du kan trösta Dig med att det kommer inte att ta så lång tid för Dig att förstå detta, som det gjort för mig. Jag är fortfarande förvånad att Du bara varit frälst i 5 år! Du måste ha kommit verkligt rätt från början! Ursäkta att jag hamnade lite mycket hos mig, när ämnet handlade om Dig, men det var lite
avsiktligt för att Du skulle glömma Ditt eget Jag en stund.
Sätt Dig tillbaka en stund och skit i alla prestationer! Känn att Jesus bor i Dig. Han bor där djupt i Ditt hjärta. Du kan känna Den Helige Ande i Dina andetag: Andas ska Du se att Du andas Gud.
Ha Det Jättebra med Din familj!
Mvh Lennart Svensson
Försöker fortfarande att vara en god kristen
Jag skulle önska jag var med i en gemenskap, Lennart SvenssonCitera
3rd maj 2010 at 23:25
Lennart Svensson says:
Ha-ha!
De 2 sista meningarna var Dina som hängde med
Bry Dig inte om dem Lennart SvenssonCitera
3rd maj 2010 at 23:28
Torbjörn S Larsson says:
Hej Micael
Först det odelat positiva.
Under den tid vi har setts på bloggen har jag varit förundrad över att du har lyckats hålla dig ”mitt” i den centrala Kristusfåran , människor som läser mycket och trycker in mycket i huvudet brukar ofta antingen ramla i vänsterdiket ( irrläror eller sån´t ) eller högerdiket ( högmod och uppblåsthet så att den fina juvelen enkelhet försvinner ).
Sen skriver du :”Försöker fortfarande att vara en god kristen, men på grund av ångesten så klarar jag inte läsa den litteratur jag brukar att läsa, jag har svårt att läsa Bibeln, jag orkar inte svara på mejl, orkar knappt att umgås med vänner, och ja- kort och gott känns det som jag stångar huvudet mot väggen!”
Jag vet inte om jag sagt det förut men känner man det som om man inte orkar läsa Bibeln och bedja så läs två psalmer. Och långsamt. Då är det både bön och umgängelse med Herren.
Och framför allt : Läs ingen teolgisk litteratur. Och blogga högst en halvtimme om da´n. Och orkar du så ta fram Bibeln läs gärna i GT. Där är det en djup grej på 20 versar. Konungaböckerna och sån´t. Att läsa länge i GT är väldigt stärkande om man orkar. I NT är sanningarna så hoptryckta så man behöver vara mer utvilad och skärpt för att få ut nå´t.
Läs inte mycket annat. ( Förutom Knasen och Fantomen ).
Du har sagt att du bara varit kristen i 5 år och är redan kunnig på mycket. Och det är väldigt bra men kan ha en baksida just på det psykiska området.
Det finns dock ett gammalt ordspråk som talade till mig själv i yngre dagar:
- Ett starkt träd växer långsamt -
Sedan det negativa:
När jag läser vad du skriver får jag en känsla att du INTE INSER ( du vet säkert ) att människan är själ kropp och ande.
Kroppen måste få svettas och knoga, annars får tror jag man skador på kroppen eller psyket. Syndafallet, du vet. Om man sätter in hela sin viljekraft på anden så finns det inget kvar till vård av Kropp/ Psyke.
Sedan är man själ också…Allt det roliga brukar kosta pengar. Men trots det finns alltid roliga grejor att göra ( och det måste tilltala fantasin ).
En gång tog jag bara min ryggsäck och gav mig ut och vandrade och bad i de fina Risvedenskogarna någon mil hemifrån, en dag och en förmiddag.( det började regna på morgonen )
En annan gång tog jag min kajak och paddlade Oslo waterfront !. När jag satt och åt min medhavda smörgås med kaffe med bar överkropp i oktobersolen och såg jag de stressade kostymmänniskorna bakom glasfasaderna och de dyra millionbåtarna kände jag mig jätterik i min treochenhalvtusenkronorskajak.
Jag tror att det finns ett helande moment i just enkelheten och rörelsen.
Men säg att Gud helar dig rätt upp och ned, som svar på bön.
Sen då?
Då fortsätter ju du med din destruktiva ( för just dig ) livstil. För jag tror inte det är något fel egentligen. Det är helt normalt att paja ihop med de betingelser som många av oss är utsatta för. Med ångest och sån´t. Men vår tid och vår tids krav lurar in människor i en fälla av onaturlig livsstil och beteende. Att sedan vissa klarar detta behöver inte visa att det fördenskull är rätt mot livet att leva så. Så jag tror att rätt enkla grejer kan hjälpa mycket.
Vill du hänga med en tripp i vår tvåmanskajak eller bara dricka kaffe i min Italienska trädgård, så slå en signal 0322-70022
brodershälsningar /
Torbjörn
Ps. Egentligen suger det inte alls att vara kristen, men är man slut i nerverna kan man känna det så.
Kristus ger oss kraft och livsmod när allting annat vacklar. Det är Han som bär oss. Men ibland kan vi behövas brytas ned innan vi upptäcker famnen…
Ps 2 Den Helige Ande är en fantastisk lärare och undervisare och hjälpare. Är man döpt i den Helige Ande så får man lita på Honom och inte enbart på visa människor. Dom bästa psykologer kan leda fel. Lita på DHA och ta inte okritiskt upp allt du får höra.
Ps 3 Det kanske inte var en slump att datorn gick sönder… Torbjörn S LarssonCitera
3rd maj 2010 at 23:35
Sanct Clemens says:
Några upplyftande ord:
Icke genom någon människas styrka, eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren” (Sak 4:6).
Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er. (Joh 14:18)
Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig. (Joh 16:24)
Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. (Joh 14:13-14)
Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:4-5)
Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. (2 Kor 12:9-10) Sanct ClemensCitera
3rd maj 2010 at 23:53
Michael G. Helders says:
@Patrick Ölund:
Tusen tack för din kommentar. Tack för Bibel verset- ska studera det lite extra nu i kväll.
Gud välsigna dig och dina också!
@Anders Gunnarsson
Tack för dina ord och dina förböner, kloka ord du delade med dig.
@Christian
Tack för dina kommentar- och åminnelsen om lovsångens välsignelse! Länge sen jag har tillbringat kvalite tid i lovsång och tillbedjan, ska se om jag kan fokusera lite på det framöver- det har tidigare varit till stor hjälp (men jag glömmer ju så lätt). Tack för bibel ordet du delade med dig också, det är sannerligen sant!
@Sleepaz
.
Det finns tydligen några guldkorn kvar i katolska kyrkan
Tusen tack för det du delar med dig, speciellt dina bra frågor. Vet inte helt om jag vågar svara på dem, men kan säga som så att innan jag blev frälst så var mitt liv relativt fritt från bekymmer- efter jag blev kristen så har det nästan bara varit bekymmer- en hel del som en konsekvens av egna synder, och en hel del genom denna världens ondska, och en del genom prövningar. Så när det kommer till bekymmer- så var mitt liv definitivt bättre som ofrälst! Så vad är bra med den kristna tron? Kärleken, jag måste säga kärleken!- Jag hade ingen aning vad kärlek var för något innan jag blev riktig frälst och fick smaka på Herrens godhet!
Kring mitt psyke känner jag för att citera Augustinus:
______________________________________
Ni andra, jag återkommer till eran fina ord också. Jag är bara lite extra trött just nu, så ska försöka i morgon bitti.
Tills des delar jag med mig ett youtube klipp jag klipte ihop för några år sen:
Guds rike välsignelser! Michael G. HeldersCitera
3rd maj 2010 at 00:01
Pär Stenberg says:
Du är väldigt cool med rakat huvud
Pär StenbergCitera
3rd maj 2010 at 08:23
Elisabet says:
Michael,
Under mina djupaste depressionsperioder ,perioder av hemska epileptiska anfall, har jag Herren arbetat med mig som bäst.Jag har fått uppleva Honom mer konkret än någonsin.När jag själv känt att jag inte orkat leva har Han levt genom mig och mött mig i min bottenlöshet.
Depression och dödslängtan ,irrationellt tänkande, neurologiska sjukdomar..vilka sjukdomar som helst, längtan att inte vara troende längre är inget problem för Gud .
DU är inget problem för Gud. ElisabetCitera
3rd maj 2010 at 09:45
Michael G. Helders says:
Fridens syskon, eran svar var helt underbara!- Vet inte helt vad jag ska säga, tror jag för återkomma med ett blogginlägg med ytterligare funderingar under helgen. Så ber om att få återkomma…Just nu har jag fastnad på att Ulf Ekman inte längre anser att Bibeln ska vara rättesnöre för lära, tro och liv…Funderar att skriva lite om mina tankar kring det.
Så jag svarar inte er just nu- för att jag inte gillade eran svar…utan för att en del av er- träffade mitt i prick- och jag måste göra lite självransakan innan jag svarar.
Delar med mig en hymn- klipp som pekar på äkta lidande:
Guds rike välsignelser,
Michael Michael G. HeldersCitera
3rd maj 2010 at 20:14
Sleepaz says:
Michael.. Tack för dina ord..
Jag tror jag förstår vad du går igenom någotsånär. Jag kan inte heller påstå att mitt liv blivit enklare som kristen. Det är helt klart enklare att leva i synden utan att veta om den.. Att bara göra som man vill utan att de får några konsekvenser.
Att bara hänge sig åt olika njutningar. Tända en fet joint med cannabis, ragga på krogen, bli sketfull, inget ansvar och bara flumma runt.. Visst är allt detta lockande.
Och nu när man en är kristen så har man den helige andes som talar om för mig, när jag gör fel, som tvingar mig att förlåta mina medmänniskor som jag sårat.. Det är ur den aspekten jobbigt att få ett samvete.
Men ändå så är mitt liv bättre, jag har en ledning i mitt liv, jag har något att hämta kraft ur. Jag är inte längre ensam, jag kan i bönen umgås med Gud, som ger mig kraft och styrka. Gud vet alltid vad som är bäst för mig, jag har något att hålla fast mig vid när livets beskymmer stormar.. Det hade jag inte innan..
Försök att ge Gud hela ditt hjärta. Ge herren, allt det som du känner.. Gå ner på knä och erkänn att du tycker att livet är jobbigt, erkänn att det är jobbigt att vara kristen. Blotta dina innersta känslor för honom. Vi har alla en liten gömd kartong i våra inre som vi inte vill visa för något, inte ens för Gud.
Visa honom den. Den kartongen skall spikas upp på korset.
Gud är vår fader, han tål att vi ger honom sådant som vi skäms för. Allt detta kanske låter klyschigt, och sånt man ofta säger. Men det finns en djup kraft i denna omvändelse process, att blotta det man känner inför Gud. Ofta vill man ”med” rätt ord be till Gud, för att man vill verka som en god kristen.
Men de gånger som jag upplever att jag levt närmast Gud, det är när jag i desperation gått ner på knä och gråtit inför Gud, om hur orättvist livet är för mig. När jag undrar var Gud är så tyst, och varför han inte hjälper mig så som jag vill.
Det handlar om ärlig bön inför herren. Jag har bett för dig, en del sen du posta detta inlägg.
Och jag upplever att du skall be och läsa denna text från Lukas 18. Givetvis får du pröva om texten är för just dig, men i bön har jag upplevt att du skall läsa den.
Publikanen blottar sitt innersta inför Gud, han står där som den han är. Dvs en syndare med fel och brister.
”För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” SleepazCitera
3rd maj 2010 at 16:14
Sussie says:
Hej! Vill bara säga att jag känner igen mig mycket i de tankar du delar. Jag känner ju inte dig personligen, men hittar dina inlägg lite varstans på webben. Jag har många gånger förundrats över din träffsäkerhet och din vishet i inläggen. Av det du delar så tror jag att du känner dig som ett trasigt lerkärl – och att du inte känner något värde i dig själv nu när tillvaron runt omkring rasar. Det är en paradox; att när vi känner oss som svagast, då strålar Kristus genom oss som starkast. När vår egen lyskraft slocknat, då är äran bara Guds. Jag är en person som har läst och läst, både böcker och Bibeln. Har haft så mycket tankar, ägnat timtal till bön och bibelläsning. Bad som du om ett hjärta efter Guds hjärta, och som Gud säger ”Mina tankar är inte era tankar (och vägar)…. så mycket högre…”, Gud låt mig tänka dina tankar, uttrannsaka mitt hjärta, låt mitt hjärtas åker få vara god jord och ta bort allt slagg (när guld renas i eld). Gud svarar på bön! Det är en lång historia, men är idag nedbruten eller ”krossad”. Det är ett lidande och det gör ONT både för mig och för min familj. Jag kan inte säga att min tro var ytlig tidigare, men jag kan ändå säga nu att den har djupnat. När jag läser Ps 23, så ser jag numera att ”han är med mig i DÖDSSKUGGANS DAL”, ser nu att det vittnar om svårigheter i livet finns. Jag har inte längre några enkla svar att ge. Ingen metod eller steg till att få bönesvar, leva i seger osv. Kort och gott vi lever i den här världen, vi möter lidande och svårigheter – men han har lovat att vara med oss. Allt jag kan säga är att allt handlar om relation; att vi genom Jesu död på korset får gå inför nådens tron. Tänk vilken förmån att du och jag (och andra kristna) får ha en relation med den levande Guden! Har också läst JOB och tänkt på att han hade enkla förklaringar från början, men sen lärde känna Gud på ett djupare plan. Intressant är också råden från ”sina kristna” vänner (”kristna” tolkat till vår tid). Jag längtar också efter en sådan församlingsgemenskap som du beskriver där vi kan gråta med den som gråter. Där sanningen får vara sanning. Där de sanna Gudstillbedjarna tillber honom i Ande och Sanning. Där Guds Ord är en aktoritet. Där vi kan älska varandra och vara genomskinliga. Gud välsigne dig! Sussie SussieCitera
3rd maj 2010 at 03:16