Ni som har följt med på min personlig blogg, vet att jag mår inte helt bra för tiden- och har därmed mer eller mindre en ”ofrivillig bloggpaus”.
I går städade jag lite i bokhyllan och kom över min gamla dagbok, något som väckte starka, gamla sorgsna minnen. I den dagboken som är över 10 år gammal finns det poesi/tankar jag skrev ned den gången jag förlorade min tro på Jesus Kristus.
Jag hade blivit en ”privat kristen”, och kände mig kallad- och för att göra en lång historia kort så hamnade jag till slut på Oslo Kristne Senter’s (OKS) Bibelskola, efter nästan ett år hos OKS så förlorade jag min kristna tro helt och hållet. Och i samband med detta skrev jag ned en hel del poesi/tankar.
Här delar jag med mig två dikter/tankar jag skrev ned under den tid (norska/engelska):
”I natt sov jeg
I dag sov jeg
I går sov jeg
I morgen sover jeg
Lever jeg?”
och denna:
”Emptiness
Emptiness is eating me
Deep inside of me
I got this loneliness
Loneliness is not hapiness
No, it’s a way of deathI’m my biggest enemy
Don’t gamble, fuck or drink the Bible says.
God! That’s some nice rules!
All I want is to love somebody
All I need is to love somebodyLonging and sad emotions
that feels like a eternityLife can kill!
Sitting in the dark
Looking at my life
Seeing the flower in the window
The flower so simple so strong
Why?”
Nej, detta var inte precis en positiv jag gick igenom. Snarare tvärt emot, det var en tid jag brottades verkligen om livet hade någon form av värde eller inte- eftersom jag hade förlorat min tro på Gud, och en världen utan Gud- kunde jag inte se ha någon form av värde i sig själv. Menar, vad är poänget med att arbeta, skaffa familj, ta lån, arbeta för att återbetala lånet, för att sedan bli pensionär och dö? Vad är det för mening med det?
Det jag själv behövde när jag förlorade min tro var att nån snäll kristen kunde ta ”mig till sidan” och förklara att Jesus älskar en syndare som mig! Det jag skulle ha behövt att höra var att Herren hade hörd på mig om jag bara hade ropat på Honom, det jag skulle behövt höra var att Herren även hade nåd för en person som mig. Istället fick jag höra att jag var djävulens barn, demoniserad, och avfällig- raka motsatsen av vad jag egentligen behövde höra! Det fick mig att förlora tron på kristendomen, om de kristna företrädarna var onda- hur kunde då den kristna tron vara god? Jag trodde den kristna tron var det samma som Kenneth Copeland, Kenyon och andra hade framställt den som- jag visste ju inte bättre!
I dag ser jag det som något sunt- det jag fick gå igenom den gången, eftersom nu vet jag att man som kristen inte ska bygga sin tro på människor- utan Jesus Kristus!
Eller för att citera den gamla missionären, föreståndaren, Bibelläraren och författaren Aron Andersson:
”Vi skola alltid komma ihåg, att Gud har ett heligt syfte med allt, som möter oss. Människan menar, att hon förstår, huru Gud skulle handla. Men människan ser endast nuet- Gud evigheten.
Gud, vår Fader, ömmar för sina barns eviga väl.
Bakom allt som sker står en kärleksfull Gud. Han kan också vände det onda till välsignelse. Vila därför stilla i Guds hand! Han gör inga misstag! (Tranberg September 1942)”
Nog om det. Utifrån detta perspektivet ska jag nu berätta lite om den kristna läran kring nåden allena. Detta är ett mycket kärt ämne för mig, eftersom ämnet besvarade hur en person som mig själv kunde hitta en nådig Gud!
Nåd allena:
Först önskar jag bara kommentera lite kort, det kristna livet handlar inte om att bli en stor samfunds ledare som Stefan Swärd, predikant som Ulf Ekman, stor bloggare som ”My Two Cents”, ämbetsman som Åke Bonnier, duktig på goda gärningar som Kolportören, konspiratorisk som bloggaren Haggaj, eller annat.
Kristna tron handlar om att älska din Gud av hela ditt hjärta och din nästa såsom dig själv! Men detta är inget du kan klara av egen kraft eller styrka- eftersom den rena kärleken utgår inte från dig- utan från Gud!
Därför kan vi glädja oss över att hela den kristna tron ÄR en person, Herren Jesus Kristus! Och våran relation till Honom ledar och formar hela våran kristna liv.
Just därför är frågor som ”Vad är nåd? Är Gud nådig? Blev det fullbordat på Korset? Finns det hopp?” osv ytterst viktiga.
När man vill begrunda Skriftens lära om rättfärdiggörelsen inför Gud, måste inte minst undervisningen i Romarbrevet beaktas. I kap. 1:16-17 presenteras detta brevs tema: Den rättfärdighet, som gäller inför Gud och som uppenbaras i evangelium, av tro till tro.
Evangeliet är en Guds kraft till frälsning, ty i evangelium uppenbaras den rättfärdighet, som gäller inför Gud, och denna rättfärdighet är en förutsättning för saligheten hos Gud. Ty synden utesluter en människa från himmelen, från saligheten. Kan syndaren förklaras rättfärdig, så står ingenting hindrande i vägen för hans salighet.
Den rättfärdighet som syndaren behöver kallas i Rom. 1:17 för dikaiosy’nä theou, ”Guds rättfärdighet” eller ”rättfärdigheten inför Gud”, d. v. s. ”den rättfärdighet, som gäller inför Gud”. Det är fråga om människans rätta förhållande till Gud, att människan ”inför Gud” ( ena’pion autou’, Rom. 3:20), ”hos Gud” ( para tå theå’, Rom. 2:13; Gal. 3:11) gäller som rättfärdig, i Guds ögon framstår precis så, som Gud vill ha henne. ”Guds rättfärdighet” betyder både att denna rättfärdighet härrör från Gud och att den är en rättfärdighet som gäller inför Gud.
Denna rättfärdighet ”uppenbaras”, ordagrant ”avtäckes” (apokaly’ptetai) i evangelium. Det förutsätter att den redan är förhanden, innan den uppenbaras eller avtäckes (jämför avtäckandet av en staty vid en invigning!). Endast om ting, som faktiskt redan existerar, kan man säga att de avtäckes. Den rättfärdighet, som gäller inför Gud, är en gång för alla förhanden i honom, som evangelium handlar om, nämligen i Kristus. Kristus har färdigställt den genom sitt liv, sitt lidande och sin död. Och emedan Kristus inte bara är sann människa utan också sann Gud, Guds Son, är det en fullkomlig rättfärdighet, som den store, helige Guden är helt tillfreds med. Gudamänniskan Kristus har gjort människans förhållande till Gud rätt, har utverkat Guds nådiga domslut över syndarna.
Detta är fördolt för människan, men genom evangelium blir den rättfärdighet som Kristus förvärvat åt syndarna uppenbarad för människors barn och därmed samtidigt erbjuden, framräckt åt dem.
Evangelium handlar således inte om hur människan skall vinna rättfärdighet, under vilka betingelser hon skall kunna bli rättfärdig inför Gud. I evangelium ”uppenbaras”, ”avtäckes” rättfärdigheten själv, den som gäller inför Gud och som redan är förhanden. Det är inte fråga om ett framtida gott, som under vissa villkor kan vinnas, utan om en förhandenvarande, färdig gåva, som i evangelium ställs fram för människan och räckes henne. I evangelium blir människan inte upplyst om en möjlighet, som hon under vissa villkor kan förverkliga, utan om en verklighet, nämligen att den rättfärdighet som gäller inför Gud redan är förhanden för hennes räkning, att Gud redan har fällt en nådig dom över henne, att Gud i Kristus ser mänskligheten med välbehagets ögon, att syndaren har en nådig Gud till följd av Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse.
Eller för att citera Martin Luther:
”Gud fodrar att vi helt förtvivlar på oss själva och endast tröstar oss av och trotsar på det goda som han har, och bygger på den grund som intet skapat kan omstörta och att ingen förlitar sig på sin fromhet, utan på Kristi rättfärdighet och allt vad Kristus har. Men vad är det att förlita sig på hans rättfärdighet? Ingenting annat än att jag förtvivlar på mig själv och tänker att min rättfärdighet, min sanning, måste alldeles gå i kras, samt bygger på att hans rättfärdighet, hans liv, hans sanning och alla hans skatter förblir i evighet. Då ligger grunden fast som jag står på. Det som inte står på denna grund, måste falla. Den som litar på den grunden, skall inte bli till skam, utan skall förbli. Inget våld skall kunna skada honom. Därför skall Kristus inte bara vara en sten, utan Gud vill lägga honom till en grund, som vi skall trösta oss av. Gud har sagt det. Han kan inte ljuga.”
Allt handlar om Jesus Kristus! Om du har ett problem med Jesus så har du ett problem med hela den kristna tron! Handlar inte om vilken s.k. teologisk tradition du kommer ifrån! Och det är just det här Jesu talar om när han talar om den trånga porten: Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den.” (Matt 7:13)
Del 2 kommer inom kort-då går jag in på frågan vad frälsning i sig ÄR för ngt.
Varma hälsningar,
Michael
Sussie says:
Hej och tack för det du delar, både dina egna erfarenheter och tankarna kring läran. Det gör mig glad – inte att du har fått erfara smärta – men att se att det finns fler än jag själv som gjort upplevelser som inneburit att korsets betydelse växer och att jag inte ens kan ”älska” själv – utan är beroende av hans kärlek. Jag har inte platsat bland kristna där bekännelsen och segern varit det viktigaste. Upplevde att jag inte kunde förklara för dessa – att det egentligen handlade om att Kristus blev större och ”min egna rättfärdighet” mindre. Klart jag visste och hade hört undervisning om ”rättfärdighet” osv. Orden var rätt och tron på Guds rättfärdighet och rättfärdigheten genom korset. Men Gud ville mer, jag fick undan för undan se hur att mycket som fanns i mig, dolt och kamuflerat, var självrättfärdighet, stolthet m.m. Fick börja en vandring i förkrosselse och omvändelse, där min förståelse för nåden växer. När jag försökte dela mina tankar stötte jag mest på ”att jag var svag som hade dessa tankar”. Bekännelsen ska ju vara ”rätt”; men jag upplevde att frälsningsverket blev större och min medkänsla med människor som ”inte lyckas väl (enl. segerteologin)” ökade. När jag i min förkrosselse insåg att tom moderskärleken har egostiska motiv, kunde jag bara gråta och be Honom fylla mig med sin kärlek. Jag tror vi måste lära känna Gud på djupet. Bort med all ytlighet och alla ”rätt bekännelser” . I frågasätter starkt också vad det är man bekänner. Det känns som att man ställer sig hur som helst på ett bibelord – är det inte honom som person vi ska bekänna och hålla oss till!?! Menar nu inte att det är fel att tala om vad som står i Guds ord och så, men jag tycker det blir fel när man går runt och slänger ur sig bibelverser och faktiskt i praktiken ser ner på människor som man tycker inte lever i seger. Jag har en person i min närhet som nästan förlorat sin tro, som har mött alla ”rätta” orden, inklusive ”det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus” – men denne peson har inte blivit helad ännu. Församlingen kommer med sin ytlighet (!!!) men kan inte möta de svåra frågorna. Det viktigaste har blivit för många medlemmar att tala rätt och visa upp en fin yta. Så gömmer man sig från varandra och faktiskt då även för Gud. Oj, vad långt det blev! Förlåt! Hoppas du orkar läsa. Gud välsigne dig! Mvh Sussie SussieCitera
25th januari 2010 at 01:38
Michael G. Helders says:
Hej Sussie,
Självklart orkar jag att läsa
Tusen tack för det du själv delar med dig.
Håller absolut med dig i dina ord och din kommentar. Som jag ser det handlar inte det kristna livet om någon form av seger (räcker ju att t.ex se inledningen av Bergspredikan Matt 5 för att förstå det), utan relation- en relation som ledar till att man dör bort från sig själv och Jesus kommer till liv, kors/död och liv/uppståndelse.
”Kristna livet handlar om att dö bort från mänsklig moral” skrev CS Lewis med inspiration av William Tyndale- med tanke på den ”religiösa mask” så många människor i så många sammanhang visar upp- så tror jag han hade rätt i det uttalandet.
Har du hittar något sammanhang själv nu- var människan förminskas och Kristus upphöjs?
Gud välsigna och bevara dig,
Vänliga hälsningar,
Michael Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 11:14
Samuel Varg Thunberg says:
Den nya bloggen här verkar mycket bättre än, ursäkta uttrycker som här nu följer, den gamla sörjan. Jag hoppas du snart kommer må bättre i såväl kropp som själ.
Långa dagar och ljuva nätter/ Samuel Varg Thunberg Samuel Varg ThunbergCitera
25th januari 2010 at 11:40
Christian says:
Handlar inte även det kristna livet om Jesu seger? ChristianCitera
25th januari 2010 at 11:54
Michael G. Helders says:
Hej Samuel,
Tack för hälsning och kommentar.
.
- Ja denna blogg kommer ha en annan inriktning än min personliga blogg- och glad du tycker redan nu att den verkar vara mycket bättre
Vänliga hälsningar,
Michael Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 11:55
Michael G. Helders says:
Christian:
Ju så absolut!
Men skillnad på seger i t.ex ekonomi, över sjukdom, livets motgånger…och t.ex seger över synd. Kommer ta upp lite mer kring det i del 2. Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 11:56
Christian says:
MGH
Gäller inte Jesu seger på dessa områden? ChristianCitera
25th januari 2010 at 12:24
Michael G. Helders says:
Christian:
Michael G. HeldersCitera
Jag återkommer
25th januari 2010 at 12:42
Christian says:
25th januari 2010 at 12:43
Sussie says:
Hej igen! Jag tror mig ha funnit ett nytt sammanhang; är aktiv men samtidigt rätt försiktig (har inte blivit medlem ännu)! Vill inte rusa in i något. Blev rätt tilltufsad i det andra sammanhanget. Det såg väldigt fint ut på ytan, människorna var väldigt trevliga. Men i stort sätt alla hade sin egen historia, där regelrätta kränkningar förekommit från pastorsparet. De i sin tur ville att vi skulle be för den och den, som varit så brinnande. Först trodde jag det var omsorg, men maskerna föll. Ja, det är en lång historia som innehåller både falskt vittnesbörd och lögner från ledningen. Det var jag inte drabbad av själv, men fick se kära vänner drabbas. Och vet du, Gud visade mig faktsikt rätt många saker som jag undan för undan skrev ner. Men jag förstod inte att tolka det rätt; för jag kunde inte tänka att sådant kunde finnas i en Guds församling. Men till slut började jag fundera över att min självkänsla försvann mer och mer, och frimodighet; och framför allt att jag började tvivla på om jag kunde höra Guds röst. Gud ledde mig då väldigt tydligt in i sitt Ord (älskar Ordet!). ”Mitt ord är dina fötters lykta och ett ljus på din stig” var orden jag hörde massor med gånger per dag i mitt inre. Jag har ju alltid gillat att läsa Bibeln, men nu började jag läsa väldigt, väldigt noggrannt vad det står om frukt och att pröva andarna osv. Såg också att vissa bibelverser predikades, men andra nämndes det inte direkt om. Och runt om mig så fanns så många sårade, sargade människor – som visserligen ”hade rätt bekännelse” – men mådde så dåligt. En gång fick jag sms från en kvinnas man som bad mig be för frun. Senare på eftermiddagen åkte jag hem till dem för att prata med henne. På förmiddagsmötet hade pastorsfrun profeterat och kvinnan trodde den var till henne. Jag hade också hört den, men ansåg inte att innehållet var riktigt (varken enligt Bibeln eller så som jag känner Gud) så jag tog inte emot den. Fick vara hos dem till sent på kvällen innan kvinnan fått frid igen och ändrat sig angående att lämna man och barn, och självmordstankar. Ja, det finns många exempel, men ingenting negativt får sägas om ledare(!) Jag tycker inte heller att man ska tala illa om varandra. Men sanningen måste få vara sanning! Och är något från Gud så tål det prövning! Om jag äter frukt, och smaken är bister i min mun, så hjälper det inte att fruktträdet såg vackert ut. Jag tror att i den tid vi lever så behöver vi pröva allt, läsa Ordet med noggrannhet och vaka och be! Guds välsignelse! Sussie
(Ta bort inlägget om det inte passar) SussieCitera
25th januari 2010 at 23:58
Michael G. Helders says:
Sussie:
Tusen tack för det du delar med dig.
Jag återkommer under morgon dagen…ville bara säga att känn dig fri här på forumet.
Gud välsigna dig Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 01:09
P-O.S says:
Tack för att du lade in dikten ‘I natt sov jag’.
Den träffade rakt i hjärtat eftersom jag kände igen mig själv. P-O.SCitera
25th januari 2010 at 11:12
Michael G. Helders says:
Tack själv P-O-S
Sussie:
Jag blir glad och uppbyggd men samtidig ledsen när jag läser ditt inlägg. Jag blir glad och uppbyggd över det du skriver- eftersom det pekar på Guds trofasthet, men blir samtidigt ledsen eftersom det är alltid tråkigt att läsa om när kyrkor och sammanhang gör än besviken, ledsen, och ”tilltufsad”- eftersom sådana negativa erfarenheter kan göra det svårt att vara kristen- och inte minst lita på människor.
Tycker du gör helt rätt i att pröva allt profetisk, finns en form av rädsla ofta i frikyrkliga sammanhang att pröva det profetiska- eftersom man omedvetet inte önskar att ”häda Anden”, men Bibeln uppmanar ju oss faktiskt att pröva- och förkasta allt som inte stämmer överens med Bibeln, därför kan vi som kristna alltid känna oss fria att pröva- och ta emot och förkasta- allt eftersom vi ser något som är gott (i överensstämmelse med Bibeln) eller ont (inte i överensstämmelse). Så tycker du gjorde helt rätt.
Hoppas du har hittat ”hem” nu- i ett sammanhang som känns tryggt och till din uppbyggelse i Kristus.
Tusen tack för din kommentar.
Guds varma välsignelser till dig Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 11:59
Patrick Oelund says:
Sussie, man far och bor dela med sig av sadana erfarenheter (det som ar valdigt postivit med dig ar att du namner inte namnen pa forsamlingen). Jag tror att du far vara till en valsignelse dar du ar.
Viktigt ar att du i ditt sokande av forsamling inte gar med for fort i nagon. En forsamling ska forst och framst vara en plats dar man trivs; bade med undervisningen men ocksa med manniskorna. Gud har ju ocksa gett dig den Helige Ande och Han kan ge dig gavan att urskilja andar, dvs vilken ande det ar som finns dar.
Var valsignad
Patrick Patrick OelundCitera
25th januari 2010 at 14:16
Patrick Oelund says:
MGH, jag tror aldrig att man ”hadar den Helige Ande” genom att ifragasatta det som profeteras. Det star ju att man ska prova allt och behalla det som ar gott. Alltsa, ar det den som hor profetian som ar ansvarig att ta emot eller forkasta. Man BOR ALLTID prova och om man kanner att det ligger nagot patvingat i det som ‘profeteras’ ar det battre att forkasta det. Ingen fara. Det ar inte att hada den Helige Ande Patrick OelundCitera
25th januari 2010 at 14:20
Michael G. Helders says:
Patrick:
Trevligt att se det finns ämnen vi är helt överens
Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 14:30
Patrick Oelund says:
MGH, jag ar ofta overens med dig i sakfragorna. Jag har sett att du har en odmjuk framtoning dar du istallet for att ‘sla pa nagon’ istallet med karlek sager vad du tycker.
Det jag har varit emot ar alla dessa ‘pahopp’ pa vissa (inte har namnda) pastorer och samfund. Inte darmed sagt att du personligen har hoppat pa nagon. Det du skrev om vad du varit med om pa bibelskolan tycker jag ar valdigt beklagligt och ar glad att du har kommit tillbaks till Gud och vill alska Honom med allt ditt hjarta.
Som sagt var, jag tycker att man kan ifragasatta vad som verkligen sker i forsamlingarna ifran predikostolen men att man aldrig bor namna namn. Man kan forandra saker utan att kritisera nagon.
Jag vet inte vad det ar du gar igenom just nu men kan bara saga att jag ska be for dig. Han har allting i Sin hand. Han har sagt att Han ska aldrig lamna oss eller overge oss.
Var valsignad Patrick OelundCitera
25th januari 2010 at 14:59
Joachim Elsander says:
Du skriver: ”duktig på goda gärningar som Kolportören”. Smickrande, men tyvärr inte sant. Om du menar att jag tror mig vara räddad pga mina gärningar så tar du gruvligt miste, jag är räddad enbart av nåd. Men sen vill Jesus forma mig till sin bild och det betyder att mina gärningar förhoppningsvis blir ”godare”. Men enbart pga Honom. Tyvärr är jag inte så duktig på goda gärningar, men hans nåd verkar i mig. Joachim ElsanderCitera
25th januari 2010 at 22:27
Michael G. Helders says:
Hej Joachim,
Känn dig inte träffad-poänget var inte namnen jag plockade fram… utan poänget var mer som den kristna sångtexten ”du vet väl om att du är värdefull?”
Varma hälsningar,
Michael Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 19:15
Michael G. Helders says:
Patrick:
Point taken- ska fundera på detta under framtiden (kring namn).
Tack annars för den varma hälsningen- du får en emalj under helgen nångång.
Guds rika välsignelser,
Michael Michael G. HeldersCitera
25th januari 2010 at 19:39